Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
detta slag äro inbegripna under de fasta fornlämningar, som lagen
skyddar.
Detta enkla nedgräfvande i jorden är säkerligen det allra äldsta
begrafningssättet, och vi ha också åtskilliga spår däraf från
stenåldern, i synnerhet i trakter, där de stora stenkammargrafvarne
blefvo kända först i sin yngsta form (hällkistorna). Så har på
Gotland på tvenne stenåldersboplatser anträffats åtskilliga skeletter
tydligen samtida med boplatsfynden; här har man alltså liksom hos en
del vilda folkslag i senare tid begraft de döda midt ibland de
lefvandes boningar. I grusåsar vid sjön Åsnen i Småland (vid Ulfö
med flera ställen) fann man vid järnvägsanläggning en del
stenåldersföremål (delvis t. o. m. från den äldre stenåldern), hvilka synas ha
varit nedlagda i en mängd grafvar. Snarlika fynd ha gjorts i en
åker vid Augerum nära Karlskrona, men i båda fall har man haft
allt för litet tillfälle att noggrant studera fyndförhållandena. Det
vore af allra största vikt att vid kommande fynd af dylik art
sakkunniges uppmärksamhet i tid påkallas. Icke minst vore det af
intresse att kunna påvisa tillvaron af sådana stenåldersgrafvar i
Mälarlandskapen, där fornsaker från stenåldern äro synnerligen talrikt
funna, under det man ej känner några stenkammargrafvar där.
Ett skelett liggande i en urhålkad ekkista af det slag, som
särskildt brukades under den äldre bronsåldern, hittades en gång i
Örby socken i södra Vestergötland på en högst egendomlig plats,
nämligen under bottnen af en bäck.
Den yngre bronsålderns grafurnor med brända ben anträffas
stundom under flat mark, vanligen flere i närheten af hvarandra.
Sådana fynd känner man inom vårt land åtminstone från Skåne och
Blekinge. I sydligare länder, från Tyskland till Italien, äro dylika
»umegraffält» synnerligen allmänna såväl från den yngre bronsåldern
som den äldre järnåldern.
I vissa trakter förekomma under sistnämnda tid jämte
urne-grafvar äfven s. k. brandgropar, d. v. s. simpla kittelformiga gropar
i marken, i hvilka bålresterna — brända ben, kol och eldskadade
fornsaker — blifvit nedösta, hvarefter de täckts med ett tunnt
jordlager eller på sin höjd en liten flat stenhäll (numera vanligen
öfver-vallad).1 I Norden blefvo sådana brandgropar först uppmärksammade
på ön Bornholm, där de finnas i synnerligen stort antal. I Sverige
har man numera funnit brandgropar och urnegrafvar från den äldre
järnåldern särskildt i Vester- och Östergötland, men de torde äfven
kunna påträffas i åtskilliga andra landskap. Man synes med sär-
1 Någon gång finner man en dylik brandgrop utmärkt med en
bautasten; se ofvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
