Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tik, som hade Norges förvärfvande till mål. Närmast
borde Sveriges sträfvan gå ut på att vinna neutralitet,
och derjemte nya politiska förbindelser, då de hittills
varande, efter det sätt hvarpå riket blifvit af franske
kejsaren behandladt, ej längre kunde bibehållas. Men först
och främst måste landets försvarsmedel med den mest
fortsatta och största verksamhet bringas i ordning, för att
man sedan skulle kunna vidtaga det beslut, som med
rikets sanna fördel kunde anses mest öfverensstämmande:
det vore endast genom ett sådant förhållande som vi
kunde leda de händelser, dem framtiden oss beredde, i
stället för att af dem blifva ledda. — I dessa åsigter om
hvad som borde utgöra de närmaste föremålen för den
svenska politikens ansträngningar voro statsrådets öfrige
ledamöter ense med hofkanslern — en naturlig följd deraf,
att de samtlige funno lydnaden mot Napoleons fordringar
nu hafva nått sin gräns. Visserligen ansåg sig t. ex.
Wir-sén böra erinra om att svenska folket, trots allt, ännu i
allmänhet vore Frankrike tillgifvet. »Den beundran
Bona-partes första krigsbragder till sig ryckt», yttrade han,
»har ej genom kejsar Napoleons hersklystnad hunnit
utplånas hos en nation, som älskar tapperhet, men föga
bekymrar sig om statskonst. Ogerna och icke utan
hemlig bäfvan för utgången vill man se freden brytas med
en makt, som samlat det ena riket efter det andra till
sin krona; och i synnerhet eger intet tvifvelsmål rum om
svenskarnes odelade misstroende och hat till Ryssland.
Då vidare härtill kommer, att man hos oss ännu icke haft
någon erfarenhet af Frankrikes omedelbara inflytande på
sina allierades inre styrelse, bör det ej förefalla oväntadt,
om de steg, som tilläfventyrs aflägsnade ett vänskapligt
förhållande med nämda stat, gjorde en mindre behaglig
sensation». Men ehuru Wirsén sålunda erkände »hela vigten
deraf, att ett uttryck af de flestes Önskan icke lemnades utan
afseende», framhöll han nödvändigheten af, att »den sty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
