Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma ögonblick vaknade Anders Persson.
Sedan han en stund betraktade de vid hans dödsbädd
knäböjande unga och derefter fästat en lång
blick på kung Karl, sade han:
»Jag känner att mitt slut nalkas. Jag vill
derför ej gå ur detta lifvet med agg och bitterhet.
Du har länge älskat min dotter, Sigurd,
och hon dig. Tag henne derför du — —.»
Här blef den särades röst så svag, att de
omkringstäende ej kunde höra hvad han pä slutet
mumlade.
»Är ej denne man rättare här?» sporde kung
Karl derpå och pekade på Anders Persson.
»Jo, ers majestät,» svarade Sigurd.
»Nåväl, vill du mottaga hans plats, så står
det dig fritt?»
Att Sigurd ej afslog detta anbud, var naturligt.
Han var så glad öfver att det nu ändteligen
började ljusna för honom. Sedan han pä ett enkelt
och rättframt sätt tackat kung Karl vände
han sig till den vid hans sida stående fadren och
sade:
»Ser ni far, det är allt sannt hvad jag alltid
sagt och hvad prosten lärt mig. Man ska‘ aldrig
hata sin nästa, såsom ni hatat Anders
Persson».
Matts Jansson säg betydligt snopen ut. Han
svarade ingenting, men för sig sjelf mumlade han:
»Ja, det är allt sannt som man säger, att
den enes död är den andres bröd. Gud välsigne
emellertid kung Karl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
