Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pölsepinnarna.
Då Gustaf på resan till Svärdsjö tog
natt-qvarter i Bengtsheden, hände det, då han om
qvällen satt i stugan der, att matmodren sade
till honom: ”Ung karl, gör mig några
korfstickor, medan du ej har annat att göra”, hvarpå
Gustaf svarade: ”Icke kan jag göra pölsepinnar
åt er, mor.”
De lurade spejarne.
Gustaf uppehöll sig hos kronoskytten
Elfsson i Isala, ett stycke från Svärdsjö kyrka.
Knappast anländ dit, inkom en af fogdens
utskickade i stugan, ty man hade fått spaning
om, åt hvilken trakt han begifvit sig. Sven
Elfssons hustru var just sysselsatt att baka bröd
i ugnen. Gustaf stod vid ugnen och värmde
sig, i detsamma de utskickade inkommo och
började höra sig om efter honom. För att
betaga dem alla misstankar, gaf hon Gustaf ett
dugtigt slag på ryggen med brödspaden och
sade: ”Hvarför står du der och gapar på
främmande? Har du aldrig sett folk förr? Packa dig
straxt ut i ladan och tröska!” Han begaf sig
genast ut; och spejarne kunde aldrig tro att
det var Gustaf Wasa, hvilken bondhustrun
vågade bemöta på sådant sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
