Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antikrist och dess anhang.
Efter reformationen kommo några djeknar från Upsala till Linköping. Biskop Brask frågade dem då ”hvad Lutheranerne nu lärde”, hvarpå de svarade: ”de kalla påfven för Antikrist och prelaterne för Antikristi anhang.” Biskopen sade: ”Det är ej länge sedan herr Sten Sture förde mig på sin högra sida, och nu skall jag utropas för Antikrist. — Men hvarpå grunda de sina läror?” fortfor han. ”De åberopa sig på Paulus”, svarade djeknarne. Då steg biskopen häftigt upp och sade: ”Bättre hade varit om Paulus blifvit bränder, än att han skulle varda af hvar man känder.”
Ungdomen får icke vara oxemiklar.
Konungen var i sina yngre år af ett ganska gladt och lustigt sinne, då han slutat sina göromål för dagen, och höll äfven ett lifligt och muntert hof, dock ”uti allo ärligt.” På en viss timma hvarje eftermiddag skulle alla herrar och fruntimmer vid hofvet komma upp i stora salen, då konungens spelmän ”lekte dansen för dem”; ty konungen sade: ”Ungdomen bör icke vara några oxemiklar, utan höfviske med fruntimret och med alla.”
Messan, en gemen visa.
De gamle katholikerne kunde ej utan förargelse se huru de Lutherske åto kött om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
