Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid det Gamla Upsala, dit konungen anlände tillika med rådet och sitt pålitligaste krigsfolk. Han hade äfven till desto större säkerhet, besoldat några hundra tyskar att vara honom till hjelp, derest de svenska knektarne icke skulle göra sin skyldighet. Sjelf blänkte konungen i fulla vapen, och höll med sin häst på en af högarna; men ställde krigsfolket bakom sig på en plan, hvarifrån de vid minsta vink voro färdige att rycka an. Gustaf tog till ordet och berömde ”allmogens eftertanka, i det de ej låtit sig dåra af de upproriske Dalkarlarne.” Häraf smickrades menigheten: de reste hufvudet och uppmuntrade hvarandra att fara ut med hårda ord emot sina grannar. Men konungen kom efter med något, som icke klingade dem så väl i öronen. Han började tala om den utländska gälden samt klocke-afgiften, och visade dem att detta var den enda utväg han kunde uppfinna till rikets räddning utur Lybeckarnes hand, hvilka annars skulle anlända med mord och brand. Härvid börjades ett annat gny uti hopen, hvilket gick så långt, att någre ej blygdes emellan tänderna utbrista i hårda ord emot konungen. Gustaf, som lade öronen till, hörde något deraf. Han drog hastigt ut värjan, skakade den med hetta, och under det han tumlade om, liksom han velat gifva sig in i hopen, sade han: ”Försöken på hvad som står att uträtta.” Dervid föllo bönderne på knä och bådo om nåd, den de äfven genom rådets
bemedlande erhöllo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
