Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru och barn, ifrån lif och lefverne; men ifrån Guds heliga ords rena kännedom, och den Guds-kunskap hvilken vi deraf bekommit hafve, skolen j oss aldrig skilja, så länge vårt hjerta är helt och vår blod är varm.”
Konungen censor.
Gustaf, sträng i orden, tilltalte stundom Olof Petri med ett omildt anlete, och gaf äfven erkebiskopen, hans bror, skarpa påminnelser. Deraf vändes kallsinnigheten, i synnerhet hos den förra, i hat. Olof lät sitt hetsiga sinne allt för mycket flöda öfver. Han företog sig att angripa konungen i sina predikningar, och då han en gång talte emot svordomar, föll han vid slutet in med åtskilliga på det rummet oanständiga förebråelser mot öfverheten. Han yttrade sig liksom Gustaf, med sina egna efterdömen, vore vållande till dessa synder, och lät äfven denna predikan i tryck utkomma och spridas kring
riket.
Häröfver harmades konungen mycket, och skref bland annat äfven följande till erkebiskopen: ”Man gåfve konungen skuld till de eder och svordomar, som gängse voro, och på det den menige allmogen desto mer måtte uppretas, blefve sådant genom tryck allmänt utspridt. Skriften lärer, det predikanter skola först hemligen förmana till bättring; hade man haft skäl,
hvarföre hade man då icke trädt konungen sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
