Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dödens förebud.
Bekymmer och ett ihärdigt arbete hade
uttömt konungens krafter; kanske i förtid. Hans
fordom starka minne förslappades. Man märkte
att han famlade efter namnen och ändrade
sina befallningar, en förut högst ovanlig sak.
Hans lynne blef allt mera svårt och oroligt;
han knotade öfver sina embetsmän, serdeles
fogdarne, och sade sig vara en i allo olycklig man.
Då nu ingen kunde göra honom i lag, måste
slutligen biktfadren taga bladet från munnen.
Vid ett skriftermål föreställde han konungen,
huru föga orsak han hade att gräma sig; huru
Gud i så mång måtto och så underbarligen hade
välsignat honom, att han borde förr med
gladt hjerta tacka för sådan nåd, än med
otillbörliga klagomål synda mot Gud och uttrötta
sina medmenniskor. Gustaf tog emot förmaningen
med ödmjukhet, efterskänkte mycket af de
förut så strängt utkräfda skatterna, och tystnade
med sin klagan; men den fordna munterheten
återkom aldrig. Han fann ej mer något
nöje uti sin förut så omtyckta luta, och
skickade alla sina musikalier och instrumenter till
sönerna. Uti allt såg han förebud till sin död.
En komet syntes i Augusti 1559, och några
vådeldar och andra olyckor stötte tillsamman. ”Det
gäller mig”, sade Gustaf, ”Gud unne mig tid
att bereda mig.” Nyårsdagen 1560 sade han:
”Detta år blir mitt sista. Dem, som spå af
stjernorna, behöfver jag icke. Jag känner de
förebådande planeterna i min egen kropp.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
