Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förunderligt, då de förra sågo de senares många
besynnerliga förehafvande. Så hade 1594 i
dymmelveckan, som är näst före påskhögtiden,
sekreteraren Henrik Matsson Huggut låtit föra upp
på slottet tolf gamla fattige män, som skulle
föreställa de tolf apostlarne, ibland hvilka en
var Judas och hade rödt skägg, samt en
hängande pung om sin hals. Konungen och
drottningen tvättade deras fötter, sedan påfvens legat
hade först framkrupit ifrån altaret i
slottskyrkan och kysst samma fötter. På långfredagen
begråfvo konungens prester ett beläte som skulle
föreställa Christi, och om påsknatten lät
konungen på slottsgården församla alla sina
hejdukar, hvilka lossade salvor. Äfven blef då
skärselden borttagen, som öfver natten hade stått
på altaret, och papisterne uppreste Christi
beläte från de döda. Oaktadt dessa ceremonier
hvarje år brukas hos katholikerne, voro de likväl
mången svensk man till förargelse, samt höllos
för ett gäckeri och narrspel, som vanhedrade
Sveriges konung.
—————
Pro och Contra.
Stridigheterne emellan lutheraner och
katholiker uppenbarade sig äfven ifrån predikstolen
och antogo derigenom en hätskhet, som i
sådana saker aldrig bort komma i fråga. Såsom
ett af de många exempel härpå vilja vi anföra
ett från år 1594.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
