Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket på samma sätt besvarades, hvarefter
mm-talet fortsattes angående
tiden* religionstvister,
och varade,öfver en hel
timma, till icke ringa
förtrytelse för de bakom stående öfverstarna,
hvilka sins emellan hviskade, att konungen
borde köra bort jesuiterna, i stället för att
hålla
tal med dem. Gustaf Adolf märkte deras
tankar, och sade vid bortgåendet: ”Hvarföre viljen
j förfölja dessa
irrenn iskor? Kun nen j icke
s*
huru de skada den sak de förfäkta, och gagnja
den de bestrida?”
Tvetydig
vänskap.
Då Sparre, som af Wallenstein beordrats att
skydda en betydlig transport af iifsmedel, för
andra gången tillfångatogs
ocb framfördes till
Gustaf Adolf, utropade denne: ”Min kära
Sparre! Jag ser att ni
håller rätt mycket utaf
mig,
efter ni icke kan umbära mitt
sällskap*"
Oegennytta.
I ett tal, som konungen i anledning af de
många klagomålen öfver plundring höll till
alla i bären varande tyska furstar, och hela
öf-verbefälet samt officérarne, så högre
som lägre,
yttrade han bland annat, i det han förebrådde
dem deras uppförande: ”Jag har af hela det
tyska riket icke bekommit s& mycket som till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
