Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett lyckligt skott.
En gång då konungen mönstrade
Westman-lands regemente på Sahlbrobcd, frågade han,
om det inom regementet funnes någon officer
som var snäll skytt* * Härpå svarades, att
sådana visserligen funnes, men likväl ingen som
kunde
mära sig med regementsprestert Kalsenius.
Konung Fredrik befallte fram presten, och ville
se ett prof på hans förmåga. Till detta
ändamål afflängdes en spån på en temligen långt
bort stående tall, så att en hvit fläck uppkom.
Konungen lade till, sköt, och hans kula
träffade ganska rigtigt i fläcken. Han bad Kalsenius
skjuta efter detta
kulhål. Kalsenius lade
till ,
sköt, men det syntes intet märkfe efter någon
kula. Konungen utropade: "Det var strunt till
skott, som inte en gång träffade tallen! Nånå,
hon är också bra smal, så att det kunnat vara
temligen nära utan att träffa. Försök" om igen!”
— ”Jag ber om förlåtelse, ers maj:t!” svarade
Kalsenius, ,med säker ton, ”men om ers maj:t
behagar låta klyfva tallen, så är jag säker att
min kula skall befinnas ligga ofvanpå ers maj:ts.”
Det gjordes, och begge kulorna befunnes
verkligen ligga vid hvarandra. Häröfver blef den
store jagtälskaren, konung Fredrik, så
nöjd* att
han genast utnämde Kalsenius till sin
hofpredi-kam, och tog honom med sig till
Stockholm*
Full
ligvid.
Då konung Fredrik en söndagseftermiddag
1723 åkte utföre skeppsbron i Stockholm, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
