Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snusklukt.
Ibland konungens mest herrskande
fördomar var det- värde han satte på
bard. När
nöden tvang honom kasta sig i ofrälseståndets
armar och att smickra det hat emot adeln, han
sjelf hos dem upptändt, kunde hån dock icke
skilja hjertat’
ifrån det stånd,
sopi han trodde
vara födt att omgifva thronen. Hans ofrälse
rådgifvarev med åtnjutande af allt’ förtroende i
vigtiga ärender, fingo aldrig tillträde till hans
bord eller i hans enskildta sällskap. När han
en gång, efter en öfverläggniug med dessa
nykorade vänner, vid sistnämnde riksdag,
besökte grefvinnan Fersen, frågade han, ”om han ej
luktade snusk.”
Ett misstag.
Konungens sätt att se saker röjes i följande
drag. Några som af välmening erinrade
honom hans orättvisa vid samma riksdag och
frågade hvad han trodde historien skulle derom
$äga till efterverlden, fick till svar: ”Att jag
varit ferm, och att alla klanderfulla
anteckningar om mitt uppförande äro partiskrifter.”
Hvar och en sköte sitt.
Då någon under riksdagen i Gefle yttrade
till kpnungen, det Ständerne fruktade, att
ko-nungen ville blanda riket i franska
oroligheterna, svarade han: ”Det angår ej Ständerna. De-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
