Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bade genast återhållit sig från vredesutbrott, på
Arm
fel ts allvarsamma föreställning, och en lång
stund efteråt, alltid fruktande att Armfelt skulle
känna sig stött, sökte han genom mångfalldiga
smekningar att godtgÖra sitt fel och slöt med
att famntaga Armfelt, men — sträckte tillika
sin hand mot honom, med begäran att haft ock
skulle kyssa deq.
Under aftonvardsspisningen omringades
prinsen af alla de vanliga adorationera af de
kring-stående, så fruntimmer som karlar, alla med
orden: ”min nådigste herre” i hvar rad af
tilltal. Armfelt, omsider besvärad, sade åt alla
högt bredvid prinsen, som satt på hans knän:
”Prinsen är artig, beskedlig, lydig, höflig.” —
”Ja, prinsen är ock nådig,” tilläde han sjelf.
Armfelt svarade, att prinsens nåd vore ingen
som brydde sig om.
En afton 1783 var han’ under konungens
resa, på spektaklet. Fröken Cederström yttrade
emellan
pjeserne till prinsen: ”Kom hit, lilla
karU” ’— ”Jag är ingen liten karl.” — ”Hvem
är ni då?” — ”Jag är Gustaf Adolf.” — ”Kom
hiÄJustaf då,” sade fröken och nickade åt prinr
sen. ”Nicka inte,” svarade denne, ”jag är
kronprins/*
Baron Mörner frågade en gång prinsen hvad
prinsen ville blifva: Officer, öfversste,
fältmarskalk, eller hertig af Södermanland? Gustaf
Adolf besvarade alla frågor med nej! .”Hvad
vill prinsen bli då?” — ”Jag vill bli kung,”
blef svaret. På Wachtmeisters föreställning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>