Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berömdt namn genom kalmarunionens upplösning, under nämda tid
räknade sina förnämsta medlemmar bland de ifrigaste motståndarne till det
parti, som satt sig unionens tillintetgörande till mål, ehuru det väl kan
vara sant, att »ambitionen än oftare hade dem till buller än kärleken
till kalmarunionen». Detta kan väl sägas om den medlem af denna ätt,
som först höjde den till större betydenhet, den bekante drotsen Kristiern
Nilsson, Karl Knutssons motståndare. I striden mot denne bistods han
troget af sin äldste son Karl, och af dennes söner lyfte den äldre, Kettil,
en gång kronan från hufvudet på sin farfars motståndare, och den yngre,
Erik, var några år senare ej långt ifrån att göra detsamma. Kristierns
andre son Nils deltog i den uppresning som första gången bragte Karl
Knutsson om tronen; den som ledde denna uppresning, erkebiskop Jöns
Bengtsson (Oxenstjerna), var Kristierns dotterson, och en ej mindre hätsk
motståndare till konung Karl, marsken Ture Turesson (Bjelke), var hans
••
styfson. Afven Kristiern Nilssons tredje son Johan stod 1457 bland deras
parti, som inkallade konung Kristiern af Danmark, men synes sedan
genom sina giftermålsforbindelser hafva blifvit dragen till det fosterländska
partiet. Han var nämligen gift med Birgitta Sture, dotter af en halfsyster till
Karl Knutsson och syster till Sten Sture d. ä. Hans andre son var Erik
Johansson till Rydboholm, som i sitt gifte med Cecilia Månsdotter till
Eka blef fader till Gustaf Eriksson. Afven inom fru Cecilias ätt finner man
män, som ifrigt arbetat mot den sak, genom hvilken Gusfaf vann sin storhet.
Hennes farfar Karl Magnusson var en af Jöns Bengtssons anhängare, och
hennes farbror Trotte Karlsson stupade på danska sidan i slaget på
Brunke-berg. Hennes fader Magnus Karlsson åter var en af dem som under
gamle herr Stens tid sutto i rikets råd. Detta var ock förhållandet med fru
Cecilias morfar Eskil Isaksson (Baner) till Vängarn, som dock förut en tid
hade stått på Jöns Bengtssons sida. Hans söner Nils och Knut voro Sturarnes
trogna anhängare, och deras förbindelser med det fosterländska partiet
befästes derigenom, att deras syster Sigrid Eskilsdotter, fru Cecilias moder,
i sitt andra gifte förmälde sig med konung Karl Knutssons dotterson Nils
Eriksson (Gyllenstjerna). Med honom blef hon moder till den ryktbara fru
Kristina (Gyllenstjerna), Sten Sture den yngres gemål, som sålunda var
halfsyster till Gustaf Erikssons moder.
Erik Johansson till Rydboholm, Gustafs fader, beskrifves såsom en
»lustig och kortvillig (skämtsam) herre» och var lika som Vasarae i allmänhet
af något hetsigt sinnelag. Någon särdeles framstående man var han icke,
men deruti lik sin store son, att han var kalmarunionens fiende. Med Sten
Sture d. ä. kämpade han 1497 mot det upproriska rådet och konung Hans
samt deltog i resningen 1501. Samma år blef han rådsherre och 1504 för
ett par år länsherre på Kastelholm. Han vistades sedan för det mesta på
Rydboholm, men tog, oaktadt han bodde hufvudstaden så nära, icke någon
synnerlig del i de följande politiska händelserna. Dock var han med bland
dem, som vid riksdagen i Stockholm 1517 dömde Gustaf Trolle från erke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
