Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Måns Jonsson, fogde på Vesterås, voro motståndets ihärdiga ledare.
Men striden saknade gemensam ledning, Kristiems anhängare tröttnade ej
att med våld qch hotelser, löften och lockelser främja hans sak; klenmod och
misströstan vunno dagligen större insteg, aifallen från fosterlandets sak blefvo
allt tätare; fölle Stockholm i Kristierns händer, vore intet tvifvel om, att allt
landet skulle bli honom underdånigt.
Redan i Kalmar fick Gustaf erfara, huru foga var att hoppas. Väl
emottagen af fru Anna vände han sig till borgarne i staden och uppmanade
dem att med minne af hvad de och deras fäder gjort under herr Svante
Nilssons tid såsom behjertade män försvara staden till det yttersta och så i
sin mån bidraga till fosterlandets räddning undan det hotande förderfvet.
Borgarne togo hans ord väl, men de tyska knektarne, till hvilka han vände sig
i samma syfte, voro af annat sinnelag. De förklarade, att besättningen vore
.allt för svag att kunna stå emot konung Kristierns väldiga härsmakt, helst
som Sören Norby låg med en stark fiotta vid Oland och vore att dagligen
vänta till Kalmar. De blefvo till sist så förbittrade, att de hotade Gustafs
lif, som endast genom borgames mellankomst räddades. Han såg nu, att
intet var här lön honom att göra, och lemnade staden. Samma dag lade sig
Sören Norby med sin flotta der utanför.
Och ej bättre gick det Gustaf, då han på sin vandring genom Småland
och Östergötland sökte förmå bönderne till motstånd och resning. Öfver allt
möttes han af liknöjdhet, köld, till och med ovilja. Trötta vid de ständiga
oroligheterua, förledda af de förnämstes föredöme, lyssnade bönderne gema
till Kristierns löften om fred och lugn: sill och salt, menade de, skulle under
hans regering ej tryta. Från Östergötland kom Gustaf till Södermanland,
<ler han besökte herr Joakim Brahe, som var gift med hans syster Margareta
och bodde på gården Tärna (nordvest om Nyköping). Det var i september
månad. Stockholm hade nyss fallit och Joakim Brahe var kallad till
konung Kristierns kröning. Förgäfves varnade honom Gustaf att sätta tro
till konungens löften. Hans ord voro äfven här fruktlöst förspilda. Herr
Joakim reste och fick i blodbadet umgälla sin godtrogenhet.
Ifrån Tärna begaf sig Gustaf till sin fädernegård Räfsnäs vid Mälaren
och stannade der någon tid fördold. Som han här fick veta, att den gamle
ärkebiskopen Jakob Ulfsson vistades i kartusianerklostret Mariefred, begaf
han sig en dag till honom för att hos denne erfarne man söka råd i sin
belägenhet. Jakob Ulfsson hade intet annat råd att gifva, än att han borde
söka försona sig med konung Kristiern. Erkebiskopen skulle använda sitt
inflytande för att skaffa honom lejdebref, hvilket ej borde bli svårt, då så många
undra, som länge stått konung Kristiern emot, hade fatt lians nåd. Gustaf
hade så mycket mindre anledning till oro, som hans namn särskildt vore
nämdt i det fridsbref som Kristiern vid Stockholms kapitulation gifvit fru
Kristina och hvari han lofvat glömska och förlåtelse af det framfarna. Men
Gustaf hade allt för väl pröfvat hvad Kristierns löften och lejdebref ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
