Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knapt hafva kommit dit, förrän några af fogden utskickade inträdde i stugan
och ifrigt frågade, om der varit någon ung herreman som sökte stifta uppror
mot konungen. Sven Elfssons raska hustru förnekade det, och som hon märkte,
att de frågande misstänksamt betraktade Gustaf, som stod och värmde sig
framför ugnen, sade hon häftigt till denne: »Hvi står du här och gapar? Har du
aldrig sett folk förr? Packa dig strax ut i ladan!» Gustaf efterkom
uppmaningen och undgick sålunda den gången upptäckt. Något derefter förde Sven
Elfsson honom dold i ett halmlass derifrån till Marnäs by (ett par mil nordvest
från Isala, vid gränsen till Leksand). En sägen berättar, att på vägen mötte
de några af fogdens spejare, som för att förvissa sig, att ingen var dold i
lasset, genomstungo det med sina spjut, hvarvid Gustaf sårades i benet. Han
11. Det inre af Ornn?stngan.
skulle hafva blifvit förrådd af blodet som droppade från halmen, om ej den 1
fyndige Sven Elfsson hade framtagit sin knif och oförmärkt skurit hästen i
foten, hvarigenom blodflödet kunde förklaras. I Marnäs egnade sig bröderne
Per och Matts Olsson åt Gustafs tjenst; de berättas några dagar hafva dolt
honom inuti skogen under en kullfallen fura och i hemlighet tillfört honom
föda. Under dylika öden, ifrigt efterspanad af danska utskickade och gång
på gång räddad genom ärliga mäns och qvinnors uppoffrande trohet, kom
Gustaf slutligen fram till Rättviks kyrka. Här vid Siljans stränder, bland
kärnan af den tappra, fosterlandsälskande dal allmogen trodde sig Gustaf
kunna uppträda offentligen. Han talade här till bönderne, skildrade Kristierns
grymheter och hvad man af honom mera kunde vänta och bad dem besinna,
om dylikt tyranni vore att fördraga. Rättvikskarlarne svarade honom väl,
heter det, och sade sig gerua vilja göra de danske motstånd; men allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
