Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roma, hotande att nedtrampa dem under hästarnas hofvar; men
bönderne-höllo väl stånd; i slutna led och med utsträckta spjut mottogos de
anfallande, som efter fåfänga försök att bryta deras slagordning till sist måste’
vända ryggen till; men dalkarlarnes pilar förföljde dem och 400 man mindre
oeh i största oordning kommo de åter till staden. På vägen stötte de på
sitt eget fotfolk, som stod uppstäldt i slagorduing, redo det öfver ända, och
den vilda flykten stannade ej, förrän ryttare och fotfolk om hvarandra
kommit öfver ån inom klostrets skyddande förskansningar. Lars Erikssons folk
förföljde ända in i staden, medan Lars Olsson inträngde från en annan sida
och dervid fick i sina händer allt danskames artilleri som stod uppstäldt på.
torget — en stor vinst för Gustaf, som hittills alldeles måst umbära
fältstycken. Då besättningen på slottet såg, att staden var intagen, sköt hon den
i brand, och trots svenskames försök att släcka lades större delen af staden
i aska. Den sålunda vunna segern kunde emellertid lätt hafva förbytts i
#»
nederlag liknande det vid Upsala långfredagen 1520. Annu medan branden
pågick spredo sig bergsmän och dalkarlar att plundra; en del undersökte*
krambodarna, andra viukällarna, några buro vinfat upp på rådstugan ock
satte sig der att dricka och sjunga. Danskarne beslöto att begagna sig
häraf, gjorde ett utfall ifrån förskansningarna vid klostret och hade utan
tvifvel bragt de sorglösa en blodig hämd, om ej Gustaf, vid underrättelsen
om hvad hans folk förehade, af fruktan för något dylikt sändt Lars Olsson
till staden med allt folk som fans tillhands. Det var i sista ögonblicket denne
kom, ty danskame stodo redan på torget. Det uppstod nu åter en skarp och
långvarig strid, som slutade med att danskarne å nyo måste draga sig till
klostret. Gustaf kom nu sjelf in till staden, och då han såg att många af
hans folk voro druckna, gick han ned i källarna, slog banden af vinfaten
och öltunnorna och befalde sina tjenare göra detsamma, »så att öl, vin, mjöd
och annat sådant måtte hellre blifva till spillo, än det skulle vara orsak till
att så många svenska män skulle spilla sina lif»
Danska krigshären blef några veckor liggande i lägret vid klostret. Först
den 21 maj bröt den upp och begaf sig sjöledes till Stockholm, sedan den
torsett Vesterås slott med tillräcklig besättning. Till befälhafvare på slottet
sattes riksrådet Knut Bengtsson (Sparre) till Ängsö, hvilken dock kort derefter
foll för en svensk kula. Till slottets belägring uppbådades allmogen i do
närmaste häradena, och anförare för belägringshären blef Lambrekt
Mattsson, en borgare i Stockholm, som mycket utmärkt sig vid denna stads försvar
emot konung Kristiem. Det dröjde emellertid inpå följande år, innan slottet
uppgafs.
Vid slutet af april månad var Gustaf herre öfver Dalarna, Gestriklandr
Vestmanland och Nerike, dock med undantag af slotten. Mot Örebro sändes
Olof Bonde med en hop af bönder, och till de landskap som ännu lydde
Kri-stierns fogdar skickades andra skaror, föregångna af ryktet om segern vid
Vesterås, som manade bönderne till resning och ingaf dem hopp om
framgång. Så sändes en skara till Södermanland emot Nyköping, en annan under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
