Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land känner man ej, men i den mån landskapen der rest sig liade de hyllat
•Gustaf som sin höfvidsman. Den första titel han begagnade var »utvald
höfvidsman öfver Dalarna»; sedan lades till denna titel namnen på de
särskilda landskapen, allt efter som de slöto sig till honom. Så skrifver han
sig i midten af juli »utvald höfvidsman öfver Dalarna, Helsingland, Ge-
Ö** ^
stergötland och Upland». Afveu kallar han sig »höfvidsman öfver
Sveriges allmoge» och något före mötet i Vadstena »utvald höfvidsman till
Sverige». Från detta möte till konungavalet bär Gustaf nästan uteslutande
titeln »Sveriges rikes föreståndare».
Befrielsekrigets fortgång 1522, 1523.
Den en* f*9t* platsen efter den andra tillfaller Gustaf. — BeUgringsliKren kring linfmdstaden. —
dinstaf begär hjelp frän LQbeck, början af 1522. — Lilbeck och Danzig understödja Sverige. —
Belägrings-arbetena vid Stockholm. — Konung Kristiern II och hansestäderna. — Kristierns benkarplaner. — Upproret
i Danmark. — Kristiern flyr från Danmark, april 1523. — Svenskarne intaga Viken och Bleking.
Ifrån Östergötland sände Gustaf folk till Småland, och det dröjde nu
ej länge, innan han äfven här var allmänt erkänd som höfvidsman. Bland
dem som ifrigast verkade härför var Ture Jönsson, som äfven hade varit med
vid mötet i Vadstena. Nu började äfven Elfsborg belägras, och till Finland
sändes i september en skara under befäl af Nils Arvidsson. Stockholms
belägring bedrefs ifrån oktober 1521 med ny fart, i det utom det återstälda
lägret vid Rotebro, som snart flyttades fram till Järfva, tvenne nya läger
upprättades, ett vester om staden på LofÖn, på den plats der Drottningholm
nu ligger, ett annat på södra sidan vid Sätra (förmodligen i Brännkyrka
socken). Samtidigt pågingo belägringarna af de öfriga fästena med den
framgång, att vid slutet af året och början af det följande flere af dem
gåfvo sig. Det vigtigaste af dem var Stegeborg, som den 18 december
{1521) uppgafs af sin befälhafvare Berent von Melilen, en tysk
äfven-tyrare som kort derefter trädde i Gustafs tjenst. Få dagar efter slottets
fall — sjelfva julaftonen — kom Norby till dess undsättning, men för sent.
Samtidigt uppgåfvos Nyköping och Stäkeholm. En månad derefter blef
Gustaf herre öfver Vesterås, som då liade utstått 9 månaders belägring, och
•* •• ••
kort derefter måste äfven Tynnelsö och Angsö gifva sig. Äfven Örebro
slott var vid den tiden i Gustafs händer. Med en del af det folk, som legat
utanför dessa fästen, förstärktes belägringshären vid Stockholm. Men der mötte
stora svårigheter. Fästningsverken voro starka och befälhafvaren, Henrik
Slagheck, en rask och erfaren krigare, sörjde för att de höllos i godt stånd.
Besättningen var talrik och utgjordes af öfvade krigsknektar, och från
sjösidan mottogs tid efter annan förstärkning, den betydligaste i april 1522, då
Henrik Gjö under betäckning af Sören Norbys örlogsskepp tillförde staden
en stor flotta med folk, penningar och lifsmedel. Lyckliga utfall kunde der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
