Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLANDSTÅGET 1524.
63
it,
$1
r. i
f
handelsfartyg, och hvil ka de fingo i sigte blefvo deras rof, vare sig att de
voro holländska eller hanseatiska. Mest drabbade naturligtvis detta öde
fartyg ifrån städerna vid Östersjön, Liibeck, Stralsund, Danzig, som gingo till
och ifrån Sverige, och dem ville ock Norby helst åt, då de voro hans konungs
fiender och förde varor till ett land som denne betraktade som upproriskt.
Varorna fördes till Visby för att fylla Norbys och hans folks behof. Skämtande
brukade den fraktade krigaren yttra till de tagna köpmännen, att det var hans
helsa att lukta och röra i deras kramkistor. De tomma skeppen fingo de igen
— om han ej för sina ändamål kunde begagna dem — och han bad dem vid
afresan löpa hem och vara välkomna igen med mera af samma sort. Gotland
var således åter hvad det under vitaliebrödernes, Eriks af Pommern och äfven
Ivar Axelssons dagar varit, ett stamhåll for sjöröfveri.
Men länge kunde ej detta lefveme få fortfara. Från olika håll riktades
planer mot Norby och hans välde; huru olika konung Gustafs, konung
Frederiks och Lubecks intressen än kunde vara, så sammanstämde de dock deri,
att de ville ha ett slut på ett för handeln och den fria samfärdseln så
menligt tillstånd; och derjemte hyste både
svenske och danske konungen tanke på
att bringa Gotland under sitt välde.
Att en sådan tanke skulle uppstå
hos konung Gustaf, var ej underligt.
On rar sedan gamla tider ett svenskt
land, ehuru den nu i halftannat
århundrade varit från Sveriges krona skild, °°* Z*}££,?*(o1 oS\Jm.
iöret under danskt, så under tyskt, dig #*r«r »igi - s»»n Korby>.
derpå åter under danskt välde; Sverige hade aldrig uppgifvit sin riitt till
landet, och danska konungar hade äfven vid mer än ett tillfälle erkänt
densamma. Men ej nog med den historiska rätten, genom sin belägenhet var
ön af största vigt för Sverige. I en fiendes hand kunde den, såsom erfaren-
^ «•
heten visat, bli ett farligt hiuder for Sveriges fria handel på Östersjön och
dermed för dess förbiudelse med det öfriga Europa. Skulle ön någonsin åter
komma i Sveriges våld, måste det nuvarande ögonblicket begagnas. Yäl
kunde man frukta, att af ett dylikt försök nya förvecklingar kunde uppstå
med Danmark, men ännu svårare skulle det blifva, i fall detta rike nu
lyckades komma Sverige i förväg; då skulle ett angrepp mot ön med säkerhet
framkalla ett danskt krig; gjordes åter nu ett försök att bemäktiga sig
landet, så kunde det ej anses riktadt mot Danmark, endast mot Norby,
Danmarks och Sveriges gemensamme fiende.
Hedan samma dag Stockholm öfverlemnades åt Gustaf skref han till
Norby och uppmanade honom att nu, då hans herre måst lemna sina riken
och ingen hjelp vore att från honom vänta, gifva sig under Sveriges rike.
Ville han det göra och vara konung Gustaf »så huld och trogen som han
varit konung Kristiern», så ville Gustaf sörja för att han finge sådan
för-laning, att han dermed skulle vara belåten. Något svar härpå finner man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
