Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans nåde antingen litet eller intet veta deraf. Konung Gustaf i Sverige,
honom är icke heller möjligt att veta det, efter han är en ganska ung man.
Derfor må jag säga för sant, här äro icke mer än två män inne, som det
rätteligen veta, och de äro herr Ture och jag.» Nu brast tålamodet konung
Gustaf, och han af bröt honom hastigt med de orden: »Hvad är det I sägen,
käre herr Anders Biide? Och hvad viljen I dermed bevisa? Ar det icke ett
gammalt ord: en ung kan ju så vidt spörja tillbaka som en gammal kan
tänka eller minnas?» »Af samma svar, beter det, blef herr Anders Biide
så slätt försoffad, att han icke ytterligare hade eller visste, hvad han ville
säga.» Sedan följde ett häftigt meningsutbyte, som, då man ej kunde komnia
öfverens, slutade dermed, att saken hänsköts till afgörande af hansestädernas
ombud, och dessa uppgjorde då den handling som kallas Malmö recess.
Den är daterad den 1 september 1524 och har följande innehåll.
Strax före midsommar följande år skulle ombud från de sex vendiska
städerna och Danzig sammanträda i Ltibeck, för att slutligen afgöra de
tvi-stiga punkterna. Emellertid skulle i afvaktan härpå Bleking genast
öfver-lemnas till Danmark. Viken skulle Gustaf deremot behålla till dess
skiljedomen fallit. Vore Visby stad och slott den 1 september i svenska händer,
skulle Gotland intill nämda möte förblifva hos Sverige, vore de åter nämda
dag ännu i Norbys våld, skulle ön tills vidare stanna hos Danmark, äfven om
slottet efter den 1 september af svenskarne intoges. Om Gotland komme att af
skiljedomarne tilldömas Danmark och det befunnes, att konungen af Danmark
vore skyldig Sveriges konung någon ersättning för hans omkostnader för
krigståget till ön, egde Sverige att till dess denna vore gifven behålla Viken
i pant, men i annat fall skulle Viken genast återlemnas — naturligtvis om
det blefve Danmark tilldömdt. Svenska krigsfolket skulle genast återkallas
från Gotland, lika så Sören Norby, som skulle föras någonstädes i Danmark,
der han ej kunde vara Sverige eller hansestäderna till skada. — Deijemte
öfverenskoms på mötet, att fred och sämja skulle råda emellan rikena;
rymmare från det ena riket skulle ej få skydd i det andra, utan skulle utlemnas.
Danska adelsmän skulle utan hinder besitta de gods de egde i Sverige, så ock
svenska i Danmark. Deremot synes ej något formligt förbund hafva blifvit
ingånget mot konung Kristiern, såsom meningen varit. Det var fråga om ett
årligt underhåll åt honom för att derigenom göra sig qvitt hans anspråk,
men Gustaf begärde dermed uppskof.
Sådan var utgången af mötet i Malmö. Det är tydligt, att Gustaf ej
kunde vara belåten dermed. Han visste väl, att det ej var troligt att Visby
och Visborg skulle den 1 september vara i svenskames hand, och att ön
således skulle komma till Danmark; och lika liten utsigt fans att under
sådana förhållanden skiljedomarne skulle döma henne till Sverige, som att detta
rike skulle få behålla Bleking och Viken. Hans vrede bröt ut mot den man,
hvilken så ifrigt rådt till detta gotlandståg, som fött ett så snöpligt slut —
det ltibska sändebudet, Hermann Israhel. Då han lemnade mötesrummet, fick
han se mannen på gatan och frågade honom då med häftighet, hvar nu det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
