Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad som blifvit förhandladt i Malmö och låta det öfverlägga så väl derom
som om andra ärenden af vigt. Mötet skulle sammanträda den 1 oktober
1524. Då konungen uppdrager åt Hans Brask att dit taga med sig två
borgare från Linköping, kan man möjligen antaga att äfven från andra
närbelägna orter några utom rådets medlemmar varit närvarande, ehuru
visserligen mötet för öfrigt ej hade annan karakter än den af rådsmöte.
Af konungens framställningar och rådets svar derå får man en temligen
fullständig kännedom om hvad på detta möte förhandlades. Med anledning
af redogörelsen för mötet i Malmö ansåg rådet nödvändigt att genom
sändebud som af konungen skulle utnämnas besöka mötet i Liibeck följande år;
och för att så vidt möjligt stärka Sveriges utsigt att få rätt vid skiljedomen
skulle biskopar och slottshöfvidsmän vid kyrkor, kloster och slott spana efter
handlingar, som kunde bevisa rikets rätt till de omtvistade landskapen.
Frågan om pension åt konung Kristiern uppsköts; dels ville man inhemta
Danmarks och Liibecks å sigt er i frågan, dels ansåg sig rådet ej kunna afgöra
saken utan samtycke af den menige man, »som det med oss mest utdraga
skola».
Att konung Frederik i Malmö ifrågasatt unionens förnyelse blef
sannolikt en anledniug till att man nu väckte fråga om konung Gustafs kröning
i tanke att genom denna handling stärka hans ställning så utom som inom
landet. Saken var så mycket mer önskvärd som danske konungen redan
under sommara 1524 låtit sig krönas. Rådet fann också saken synnerligen
angelägen bland annat derför, att »det kunde vara ett godt fundament till desto
bättre giftermål». Konung Gustaf tänkte nämligen vid denna tid på att
förmäla sig, och frågan. om huru vida detta skulle vara lämpligt var en af
dem som nu förelädes rådet.
I sammanhang härmed bragtes kronans fina nsiela ställning på tal.
Det var den vigtigaste af alla de frågor som nu väntade på sin lösning, ty
derpå kan man säga att nästan alla andra berodde. Genom att befria Sveriges rike
från Danmarks öfvervälde hade konung Gustaf gjort Sveriges fria, sjelfständiga
utveckling till en möjlighet. Att af denna möjlighet göra en verklighet blef
nu hans mål. Det gälde dervid först och främst att bringa ordning och reda
i det kaos af upplösta förhållanden, hvarmed Sverige utgick ur unionen, men
för att vinna detta mål måste den ordnande handen vara stark och
kraftfull, det gälde att åter upprätta en makt, som under 90 år knapt hade
funnits i Sverige, som under aristokratiska partiers och demokratiska
menigheters vilda strider gått hardt när förlorad, konungamakten. Men skulle
denna åter kunna grundas och vinna styrka och stadga, var första vilkoret
att hon skulle erhålla en fast finansiel grundval, och att lägga en sådan
visade sig vara en mycket svår och bekymmersam sak. Kronans vanliga
inkomster voro så förminskade eller så otillräckliga, att de ej fylde hälften af
de dagliga behofveu, ännu mindre kunde lemna något öfverskott till
betalning af den tryckande gäld, hvarmed riket gått ut ur unionen; nya skatter
kunde under den dyra tid som rådde efter kriget endast med mycken för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
