Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■^rrmnrrm.
I •
skapen, och huru nitiskt han uppletade gamla handlingar som skulle styrka
Sveriges rätt till dessa landsändar. Flere bevis finnas på hans nit för att
Sverige skulle tillgodogöra sig andra länders framsteg så i materiel som andlig
odling. Han är ock, så vidt man vet, den förste som uttalat tanken att genom
en kanal förena de båda sjöarna Vettern och Venern för att sålunda få en
omedelbar förbindelse mellan det öfre Sverige och Vesterhafvet. Till sina
politiska åsigter var han konservativ och beklagade det stora inflytande allmogen
genom de sista årtiondenas händelser hade fått. »Vårt rikes frihet, skrifver
han, hänger på kyrkan och ridderskapet, ty allmogen skall alltid lika göra
sin årliga skatt, gästning och dagsverke, derutinnan de ingen frihet må
njuta, ty kronans skatt och ingäld bör icke minskas. Och när kyrkan och
ridderskapet ej njuta sin gamla frihet på sina bönder, är här ingen frihet —
och så blifva kyrkan och ridderskapet först fÖrderfvade och derefter kronan
utan all tvekan, när de äro borta, som skulle hjelpa försvara, när derom
tränger.» Det var dock ej blott för
kyrkans friheter han kämpade sin kamp mot
den inbrytande reformationen; han var fast
öfvertygad om sanningen af hennes lära
och riktigheten af hennes stadgar, och det
är ej utan vemod man hör honom
uttala sin fasta förtröstan, att herren skulle
hålla siu skakade kyrka uppe under
stormen bch fora henne till räddning och
seger. Det blef hans lott att med denna
kvrka falla; man skulle önska, att det
kun-nat ske med mera värdighet. Mot de re- 36. Biskop Hans Brasks sigill,
formatoriska angreppen satte han ett segt ^ lu .> i ^> |’^ i i 1.
O i i c co/ientia (Huns at Guds nutl biskop i Lin*
motstånd, dock mera passivt än verksamt, kbping signi).
mera af den art som lockar en djerf angripare till nya anfall än
afskräc-ker honom derifrån. Hans Brask var icke en af dessa djerfva, starka andar,
som offra lif och allt för sin öfvertygelse och liålla ut i striden till dess
den fört till seger eller död. Då han tyckte sig finna att förhållandena
blefvo honom öfvermäktiga, var han nog benägen att falla undan, men
sökte genom ett tyst förbehåll trygga sitt samvete och om möjligt hålla
sig framtiden öppen. Ett bevis härpå har man i hans bekanta
handlingssätt under Sten Stures strid med Gustaf Trolle. Han ogillade den senares
beteende och ville alls icke taga hans parti, men han ausåg tillika, att
riksföreståndaren gick allt för häftigt och lidelsefullt tillväga och fruktade
deraf olyckor for framtiden. Ur denna klämma räddade han sig så, att
han väl satte sitt sigill under det bref, hvarigenom den förrädiske
erke-biskopen förklarades afsatt, men på samma gång emot denna handling inlade
en hemlig gensaga. Vid konungavalet 1523 infann han sig icke, han förebar
sjukdom; men rätta orsaken torde hafva varit, att han ej genom deltagande
deri ville vara blottstäld vid en möjligen följande ny omkastning: »Vårt
Sfi / ✓V S
j» i s / «x//
3 - Arm ► *1 * A / f - V / ^
W/
%. \Tv \
I g ’ \ I
l\ dwA® - ena
väv- z )v
i7it » r i i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
