Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8anuolikt är, att han i sin dåvarande osäkra belägenhet ej fäst mycken
uppmärksamhet dervid. Sedan de nya lärorna börjat sprida sig i Sverige, trängde
underrättelsen derom förmodligen snart nog till hans öron, men om så äfven
rarit händelsen, voro säkerligen de borgerliga och ekonomiska förhållandena
fore konungavalet tillräckliga att upptaga alla hans tankar. Man vet för
öfrigt icke att han före uämda händelse haft någon kännedom om den
ifrågavarande saken. Men vid valriksdagen, i sjelfva utgångspunkten för
reformationsrörelsen i Sverige, fick konung Gustaf, heter det, »höra några unga män
predika, som varit mäster Olofs disciplar, förundrade sig, och likväl behagade
honom samma stycken väl». Han sporde Laurentius Andreæ derom, och denne
skall hafva meddelat honom, »huru doktor Martinus hade denna saken begynt
och utaf hvad tillfälle, huru han hade kringskurit påfve, kardinaler och de
stora biskopar, huru han hade
bevisat, att de icke skulle kunna draga
fram en bokstaf af den heliga skrift,
dermed de kunde bevisa att deras
stora välde och herradöine hade Guds
befallning att grunda sig uppå, och
mycket mera sådant».
Det är betecknande att
krönike-skrifvaren sålunda låter Laurentius
Andre» särskild t betona den nya
lärans fiendtlighet mot hierarkiens
makt; ty utan tvifvel var det vid
denna punkt konung Gustaf
närmast fäste sig. Hans uppgift var
nn att, sedan han befriat Sverige
från utländskt välde, dana och stadga
en sjelfständig styrelsemakt. Samma
uppgift hade Sturarne haft sig
förelagd, men misslyckats, till stor del i
följd af det motstånd som mötte från
kyrkans prelater. Det var rätt naturligt, om konung Gustaf hyste fruktan för
att i sin ordning af dem på samma sätt motarbetas och derför med
begärlighet omfattade det tillfälle som erbjöd sig att i tid stäcka deras välde.
Men äfven en annan synpunkt torde på honom verkat bestämmande. Han
stod nu efter befrielsekrigets slut framför en mängd behof som måste fyllas,
men med tomma händer, de årliga inkomsterna räckte på långt när ej
till, utomordentlig beskattning kunde i följd af landets utblottade tillstånd
endast i begränsadt mått anlitas. Naturligt var att under sådana
förhållanden konungens blickar riktades mot kyrkan, som var i besittning af rikliga
inkomster, af stor egendom i löst och fast, under århundraden samlad. I de
nya åsigterna fick han ett stöd för sina anspråk, att en del af den kyrkliga
förmögenheten skulle användas till meniga rikets behof. Hade ej frågan stält
41. Olaus Petri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
