Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på detta sätt, så är det föga troligt, att konung Gustaf, med den
praktiska blick som var för honom utmärkande, skulle så snart hafva slutit sig
till den nya läran och inlåtit sig i en strid med hierarkien, som måste öka
de svårigheter, hvaraf han redan förut var omhvarfd. Om således den
kyrkliga reformationen för konung Gustaf fick en hufvudsaklig betydelse såsom
ett medel för den politiska, så är det dock lika visst, att hans klara blick
och sunda förstånd snart sade honom den nya lärans sanning gent emot de
gamla irrlärorna och missbruken och att makten af denna sanning i väsentlig
mån bidrog att göra honom till hennes anhängare; man finner huru han mer
och mer gjorde sig dermed förtrogen och blef deraf allt mera gripen.
Att den bekantskap konung Gustaf i Strengnäs gjorde med
reformatorerne ej bl ef utan inflytande på hans ställning till de kyrkliga frågorna
framgår deraf, att Laurentius Andreæ kort derefter namnes som konungens
sekreterare; i denna egenskap har han ock uppsatt och kontrasignerat konungens
förut nämda bref till påfven. Vid midten af 1524 är han erkedjekne i Upsala
och medlem af rikets råd. Genom konungens medverkan fick äfven Olaus Petri
snart en vidsträcktare verkningskrets, då han flyttades från Strengnäs till
Stockholm och på våren 1524 utnämdes till denna stads sekreterare. Samtidigt,
gjorde konungen en annan af reformationens anhängare, mäster Mikael
Lan-gerben, till kyrkoherde i Stockholm. Båda dessa män samverkade nu for
utbredning af de reformatoriska grundsatserna i hufvudstaden, men det är egentligen
om mäster Olofs verksamhet historien vet att berätta. Ehuru ej prestvigd
uppträdde han som predikaut i stadskyrkan, der hans predikningar väckte
mycken uppmärksamhet och mottogos med bifall af många. Att de hos
andra skulle väcka ovilja var naturligt, och det saknades ej våldsamma
yttringar deraf; det berättas att Olof på predikstolen understundom mottogs med
stenkastning. Andra svårigheter bereddes honom genom öfverdrifter inom
det parti hvars målsman han var. Här som i Tyskland yttrade sig den oro
i sinnena som följer med hvarje stor andlig rörelse i lidelsefulla utbrott,
framkallade af bristfällig kunskap om den nya lärans natur och en obändig
otålighet, som icke skydde att söka med våld och oordningar främja henne.
Dessa rörelser voro väl i Sverige jemforelsevis obetydliga och stillades snart,
men voro dock tillräckliga att framkalla och nära ovilja mot den nya läran.
Upphofsmännen voro ett par tyskar, Melkior Buntmakare och Knipperdolling,
krämare till yrket. De uppträdde i Stockholm, predikade vederdöparnes
läror, eggade folket att storma de katolska kyrkorna, nedrifva helgonens
bilder och dylikt. Olaus Petri och mäster Mikael tyckas blifvit öfverraskade af
oväsendet, och då de sökte uppträda deremot, hade det redan gått för långt för
att af dem kunna hejdas. Konung Gustaf och Laurentius Andreæ befunno
sig vid mötet i Malmö, och först vid deras återkomst till Stockholm lugnades
sinnena. Upphofsmännen till oordningarna fängslades och skickades ur riket,
och den svenska reformationsrörelsen återtog derefter den lugna gång som
öfverensstämde med Laurentius Andreæ’s åsigter.
Hvil ka dessa vid denna tid voro, finner man af ett märkvärdigt bref, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
