Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han den 21 februari 1524 skref till bröderne i Vadstena kloster. Konungen
hade, yttrade han der, då han for en månad sedan var i Vadstena, hort sägas
antingen enskildt eller offentligen, att »någon ny, mindre katolsk lära»
ut-spriddes i haus rike. Detta hade gått honom hårdt till hjertat och han ville
att bröderne skulle afhålla sig ifrån dylika lättsinniga yttranden, på det ej
den okunniga mängden skulle ledas till någon förvillelse och emedan det är
skrifvet: Pröfven allt och behållen det godt är. Konungens mening vore,
att om de i några nya böcker eller annorstädes funne någon ny lära, vare
sig af Martin Luther eller någon annan, så borde de icke förkasta den,
förrän de väl, det vill säga med godt omdöme granskat den. Funne de der något
som strede mot sanningen, så borde äfven de skrifva böcker, i hvilka de
genom den heliga skrift vederläde dylika läror. »Dock fruktar jag,
yttrar han, att ibland eder ej finnas män som äro dertill skickliga och
lämpliga. Ty ehuru till mig kommit föga kännedom om den nya lära som man
kallar Martins, så har jag likväl af det ringa jag sett kunnat finna, att
Martin är större, än att han kan vederläggas af oss enfaldiga menniskor, ty han
är rustad med skriftens, icke den heliga Britas eller någon annans, utan deo
gudomliga skriftens vapen. Vi måste, äfven om vi besitta sanningen, se till
att vi ej gå illa rustade eller alldeles försvarslösa emot den väl beväpnade
och sålunda uppenbara vår okunnighet och enfald, som hittills varit dold for
alla, hvarigenom den sista villan blir värre än den första. Men emedan
skriften säger: Pröfven allt och behållen det godt är och pröfven andarne.
huru vida de äro af Gud, så afråder jag icke, utan tillstyrker, att dessa
skrifter må läsas af hvar och en som vill utvälja hvad godt är och pröfva
an-darae, huru vida de äro af Gud. De som tillstyrka och befalla motsatsen synas
mig handla emot skriften och kunna misstänkas för att ej vilja låta
sanningen komma i ljuset.»
Samma åsigter uttalar konungen sjelf i ett bref till Hans Brask af den
8 juni 1524, hvaruti han svarar på en af biskopen framstäld begäran att han
skulle förbjuda Luthers skrifter: »Vi veta icke, huru vi det med skäl göra
kunna, alldenstund vi icke funnit dem ogilla dömda af opartiska domare, utan
endast af hans motpart. Särskildt derför att här i landet införas böcker, som
emot samme Luther skrifna äro, kan nyttigt vara, efter vårt föga förstånd, att
så väl de ena som de andra komma för ögonen, på det att 1 och andra
förståndiga män mån dess bättre taga derur det, hvarmed ar orätteligen faret,
och sedan kunna anföra ytterligare skäl, hvarför dessa böcker må förbjudas.
Och som I skrifven att ingen af Luthers lärjungar skulle hafva någon
tillflykt eller beskydd hos oss, så hafva vi ingen förnummit för den saken haft
någon tillflykt hos eller begärt beskydd af oss. Dock om så skedde, veten I
sjelfva att det tillhör vårt välde att beskydda hvar och en vår undersåte för
öfvervåld. — Vi hoppas att vi oss i slik måtto ej annorlunda förhålla än att vi
ju dermed väl behålla måga en kristlig furstes rykte, ändock I annorlunda
menen.» Att låta deu nya läran utan hinder spridas och verka hvad hou
kunde var således konungens och mäster Lars’ mening. I samma syfte lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
