Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagande sjelfsvåldet, utan besvär dem vid Jesu Kristi blod att göra allt hvad
de kunna till kyrkans frälsning och tillse, att folket, så väl prester som
lekmän, noga akta sig för den lutherska smittan och att den lutherska lärdomen
ej må, vare sig offentligen eller enskildt, läras eller afhandlas eller på något
sätt vidröras. De som ej lyssna till hans faderliga förmaning hotas med
bannlysning och evig fördömelse. Brefvet skulle till allmän efterrättelse
anslås på alla kyrkdörrar.
Till denna kraftåtgärd förmåddes den gamle biskopen kanske närmast
af en händelse som i början af året inträffat och uppfylt honom med den
största harm och oro. Olaus Petri hade i februari 1525, ehuru tillhörande
and-liga ståndet, trädt i äktenskap och dermed trotsat kyrkans lag om celibatet.
Det var först fyra månader senare som Luther gifte sig. Den gamle biskopen
ville ej tro sina öron, då han hörde det omtalas. Han skref till dekanen i
Strengnäs för att få veta huru det förhöll sig och vände sig sedan så väl till
erkebiskopen som till konungen för att formå dem att straffa förbrytelsen och
hindra dess upprepande af andra. Johannes Magni finnes ej hafva gjort något
vid saken. Konungen åter svarade, att han ej vetat af mäster Olofs
giftermål innan det skett, emedan han då ej befunnit sig i Stockholm. Med
anledning af biskopens skrifvelse hade han kallat honom till sig och frågat
honom, hvarmed han kunde försvara sin handling som vore stridande mot
alla gamla sedvänjor; och då mäster Olof förklarat sig beredd att derfor stå till
svars inför »rättfärdiga domare, kunna vi, säger han, honom det icke förvägra;
kan han icke försvara sig, låta vi honom söija derför. Dock som I skrifven,
att han för den gerningens skull är i bann, tyckes oss efter våri föga
förstånd underligt vara, att för äktenskapets skull, som Gud icke förbjudit
haf-ver, är man i bann, och för otuktiga gerningar är man bland kyrkans
personer icke i bann efter päfvens lag, för hvilket stycke och flere sådana hafva
vi hört, att utländes börjar den mycket föraktad varda.»
Jemte frågan om den fria spridningen af de lutherska lärorna var det
en annan sak som vid denna tid väckte Hans Brasks lifliga oro och
framkallade skarpa meningsbyten mellan honom och konungen: det var frågan
om kyrkans beskattning. Denna var en i Sverige ej alldeles ovanlig sak.
Romerska kyrkans lära att kyrkans egendom skulle vara henne uteslutande
förbehållen och ej få till andra ändamål användas hade icke i Sverige
kunnat fullt genomföras. Afgifter af kyrkan till offentliga behof hade under
föregående tider ej sällan förekommit. Till en början förspöijes ej heller
någon ovilja med anledning af konungens fordringar. Gärden af de kyrkliga
stiftelserna 1522 gafs beredvilligt. Men redan följande År börja klagomålen,
då konungen begärde lån i silfver och dyrbarheter från kyrkor och kloster
och särskilda afgifter af biskoparne. »Det är ej fullt ett år sedan både
kyrkor och kloster med god vilja gjorde hans nåde och riket en hjelp, som de
aldrig förr gjort någon konung eller herre», klagar Hans Brask i juli 1523.
Knotande gaf han väl sitt bifall till den nya silfvergärd som konungen i
början af följande år för gotlandståget begärde af kyrkor och kloster; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
