Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa förnyade beskattningar uppfylde lionom med allt större oro och
bekymmer. Han klagar öfver att han emot kyrkans frihet och alla privilegier
behöfver betala skatt såsom andra bönder, och han börjar snart misstänkar
att de kungliga fordringarna stodo i sammanhang med de nya kätterska
lärorna och utgingo hrån grundsatser som ifrågasatte den kyrkliga eganderättem
Att så verkligen var förhållandet insåg han till fullo, sedan han erhållit
kännedom om Laurentius Andreæ’s nyssnämda bref till munkarne i
Vadstena. Dessa hade yttrat missnöje med att konungen af klostret begärt hjelj>
till gotlandståget, förmenande att uppfyllandet af denna begäran ej vore
annat än helgerån; penningarna vore kyrkans, det vill säga Guds egendom och
finge ej till verldsliga ändamål användas. I sitt bref föste mäster Lars
brö-demes uppmärksamhet derpå, att den betydelse de gåfvo oraet kyrka vore
oriktig; med kyrka menade den heliga skrift icke presterne eller prelaterne
dier den kyrkliga bygnaden, utan de troende menniskornas samfund,
»hvar-iör, säger han, då vi begagna uttrycket kyrkans penningar, hvad mena vi då
annat än folkets penningar?» Till dess, till församlingens bästa användes
i kristendomens äldsta tider kyrkans egendom; så borde det ock nu vara.
Dessa öppet uttalade åsigter, som fullkomligt voro stridande mot
upp-fattningssättet hos den gamla ordningens män, syntes Hans Brask så mycket
mer farliga, som allt skäl fans att antaga att de äfven voro konungens.
I bref till sina embetsbröder sökte han visa deras orimlighet och. vådan af
deras tillämpning, och ej utan skadeglädje anmärkte han, att de kunde lända
sina egna upphofsmän till förderf. Så skrifver han till biskopen i Skara, att
till allmogens motstånd mot kyrkans beskattning »bidrager mycket deras
predikan som säga kyrkans egendom vara menighetens; deraf tager sig
menigheten anledning att ingripa i förvaltningen af denna egendom, kanske i
strid med deras mening som predika dessa åsigter; och såsom oss synes, falla
i den delen dessa predikanter i den grop de sjelfva gräft». Och till
konungen skrifver han om samma sak: »Det allmogen nu tager sig före yttermera
än förr om kyrkans egodelar vålla de som oskäligen honom ingifva, att
kyrkan hafver ej egendom på någon den del hon eger, utan den tillhör
allmogen; och derför hafver både eders nåde och flere desto mindre lydnad af
honom i denna måtto.»
I slutet af 1524 främst tilde konungen på mötet i Vadstena en ny
fordran rörande kyrkans egendom: han bad rådet öfverväga, huru vida det ejt
vore skäl att underhålla ryttarne genom att lägga dem i borgläger i klostren r
»som ränta nog hafva och ganska fa bröder». Rådet fann dock ej skäl att
tillstyrka detta, helst som borgläger voro i Kalmar récess »platt afdömda»;
det ansåg att riket, när behof gjordes, kunde på annat sätt hafva af klostren
större gagn med mindre förtal. Konungen lät dock ej saken falla. 1 januari
1525 bragtes vid ett nytt herremöte i Stockholm frågan på tal, och der
utverkade han sig rådets bifall så väl dertill som till att årets
kyrkotionde-skulle användas till krigsfolkets underhåll. Det ena var för Hans Brask lika
förhatligt som det andra. I sitt svar på konungens underrättelse derom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
