Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog så på sig harnesk och redde sig att sjelf deltaga i stormen. Men hans
män bådo honom för Guds skull ej göra dem den skammen, att han sjelf
skulle vara med i någon storm, de ville göra sitt bästa. Derpå besköts slottet
å nyo med sådan kraft, att en stor del af muren störtade ned, och så gingo de i
svenske åter till storms »så gräsliga som de varit blinda, skonande sig platt
intet». Men fienden hade bakom muren gräft en djup graf och den kande
de stormande ej komma öfver. De gjorde dock upprepade försök, och striden
var ytterligt våldsam. Gustafs folk led forfarligt: af 400 skyttar uudkommo
endast 4 karlar och af Peter Fredags fänika endast en man. Med tårar sag
konungen sitt folks nederlag och lät slutligen blåsa till reträtt. A fven
besättningen hade lidit mycket och erbjöd sig följande morgon att dagtinga;
men Gustaf fordrade att de skulle gifva sig på nåd och onåd, och de måste
dertill beqvärna sig. De straffades med ytterlig stränghet: 76 afrättades, 1
dels med svärd, dels med stegel och hjul. Slottet lemnades Arvid Vestgute
i händer.
Kort derefter föllo äfven dalkarlarne till föga. Oron dog under
som-marn bort af sig sjelf, och då konungen i oktober 1525 kom till T u n a,
förklarade dalkarlarne, att de varit förledda af illfundiga menniskor, och bådo
om tillgift. Upphofsmänuen till rörelsen fick han dock ej nu i sitt våld. De
hade sannolikt redan i juni åter begifvit sig till Norge och funno der ännu
skydd.
Gustaf hade således segrat öfver allt, ingen hade funnits som förstått
att leda de fiendtliga krafterna och förena dem till samverkan.
Hvilken rol Kristina Gyllenstjerna spelat i de händelser som nft
fått en afslutning är som sagdt ännu ej till fullo utredt. I de sista dagarna
af 1525 skref hon till en sin frände i Danmark ett bref hvari hon helt och
hållet frisade sig från tanken på giftermål med Sören Norby: hon hade på
hans giftermålsanbud svarat, att hon efter sin förste mans död ej ville ingå
äktenskap med någon; endast om ej så hade varit, hade Norby varit den hon
velat sätta tro och lofven till. Då hon sände honom en ring, ville hon dermed
endast visa honom ett prof på sin erkänsla för den stora ära han visade henne
i Danmark. Kort innan detta bref skrefs, finner man ryktesvis omtaladt, att
hon ämnade förlofva sig med en af konung Gustafs män, Johan Turesson
(tre rosor); och deras förlofning firades verkligen ett år derefter.
Kristinas son Nils Sture föll vid Kalmars intagande i konung Gustafs
händer. Konungen behöll honom en tid hos sig för att uppfostra honom vid
sitt hof, såsom han sjelf njutit handledning vid hans faders. Han kunde
dock ej på honom utöfva det inflytande han önskade: ynglingen var skygg
och undandrog sig konungens sällskap, sannolikt en följd af hvad under hans
vistelse i Kalmar satts honom i sinnet. I böljan af 1527 sände konungen
honom till hans moder, i förhoppning att hennes handledning skulle vara
honom mera nyttig. Kort derefter dog den unge Nils i Upsala. Men äfven
efter hans död skulle hans namn bereda Gustaf oro och bekymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
