Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra dalupproret. 1527, 1528.
Aoledningar till missnöje. — Dftljnnkami. — Daljnnkartn Timer anhängare i de nordliga
daUoek-ana. — Dalkarlarnes klagopunkter. — Gnatafr ”borsprik” med nplandsallmogen vid Gamla Upsala. —
(tikarlarnea sindebod boa konungen i Vesterås, jnnl 1527. — Daljonkaren i Korge. — Gustaf krSnes i Upsala,
juiiri 1528. — Hans rifst med dalallmogen tM Tona, den 26 februri. — Daljankarens flykt och d5d i
Bsstock samma år.
Det vigtiga året 1527 ingick med i många afseenden hotande förebud.
I flere landsorter spordes en stark jäsning, framkallad dels af ryktena om
konungens reformatoriska åtgärder, dels af missnöje öfver den skatt som i
medlet af föregående år blifvit pålagd. Detta missnöje förökades deraf att
svår missväxt synes hafva inträffat 1526, hvaraf följde brist och hungersnöd
i vissa orter under vintern. »Folket hade intet till bröd taga utan
barke-kakan, och de der kunde få köpa agnar eller mäsk tyckte sig vara mycket
lvcksaliga. Uti Roden och allestädes i skärgården svalt något folk ihjäl.»
Orsaken härtill fann allmogen i Guds vrede mot den ogudaktige konungen.
Med skäl misstänkte Gustaf de andlige för att underhålla och nära oron.
1 synnerhet riktades hans misstankar mot Hans Brask, hvilken han i flere
* 1
bref utpekar såsom hufvudet för alltsammans. Att denne, som vanligen
brukade hålla sig undan från rådsmöten, skyllande på sin svaga helsa, som ej
tillät honom ansträngande resor, midt i vintern reste till Vestergötland och
der tillbragte flere veckor, till en del i sällskap med Magnus Haraldsson och
Ture Jönsson, gaf särskildt näring ut konungens misstänksamhet, helst som
det berättades att de hållit möten med allmogen och formanat denna att
»ingalunda gå under den evangeliska lärdomen» och sjelfva förklarat, att de
»förr skulle dö än någon tid gå derunder».
I upprepade bref till sina fogdar uppmanade konungen dem att söka
stilla oron och »fly honom en lydig och välvillig allmoge», och sjelf utfärdade
han i början af året ett bref till meniga rikets inbyggare, hvari han
framställer saken så som hån ville att den skulle ses. Han ber dem vara
öfver-tvgade om att han ej ville infora någon ny tro, han ville så gerna som någon
annan dö som en kristen man; frågan vore endast om att afskaffa oseder,
»som uppkomna äro i kristendomen den menige man till fortryckelse af
kyrkans förmän emot Guds lag». Hufvudstycket i saken hvarom tvistades vore
»den väldighet som kyrkans förmän, påfven, biskopar och deras hop här till
dags haft öfver alla lekmän emot all redlighet och Guds lag, så att de
under-kufvat ej allenast den menige man, utan jemväl herrar och furstar, kejsare,
konungar och ridderskapet, försvagat dem så, att de sedan icke hafva makt
att beskärma land och rike, utan äro komna i skada och förderf och i
fiende-bänder, såsom ock ty värr af somliges deras tillskyndan här i riket skedt är»,
flom de andlige visste att det vore fråga om att häri åvägabringa rättelse,
tillgrepo de den utvägen att sprida kring landet lögn och falska rykten för
att dermed uppväcka den enfaldige menige man, som ej vore om sanningen
undervist, till obestånd och uppror. Detta ville konungen gifva inbyggarne
Sveriges historia. III. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
