- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
117

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingalunda så ofomumsteligen oss och flere oåtsporda företaga slikt obestånd,
»ra icke allenast eder sjelfva är till straff och fÖraktelse, utan jemväl oss
alla till tunga och försvagelse, förrän det blifver stilladt.»

Dessa bref synas hafva gjort intryck på dalkarlarne. De lofvade nu att
mlersaka daljunkaren; dock begärde de, att han iritt skulle fä lemna landet
och att ingen som bistått honom skulle straffas; derjemte fordrade de, »att
ingen ny tro eller lutheri måtte dem påföras»; att i konungens hof icke skulle
brukas »så många främmande och utländska sätt med uthackade och brokota
kläder», samt att konungen skulle »bränna upp eller eljest aflifva dem som
åto kött om fredagen eller lördagen». Härpå gaf konung Gustaf till svar, att
han bifolle deras båda första fordringar; men på de öfriga svarade han på ett
sätt som visar, att hans tålamod nu nått sin gräns; han bad dem »att de
intet bekymmer skulle göra sig om lärdomen och »matskon in gen», ty de hade
denippå intet förstånd»; hvad anginge kläderna, så ville han ej »blifva mästrad
af dem, huru han skulle kläda sina drabanter och hofmän; han måste rätta
sig efter andra potentater, kejsaren, konungar och furstar, efter vi svenske icke
äro mera svin eller getter än de».

Dalkarlarne sände nu ombud till Vesterås, hvilka den 18 juni 1527
lofvade konungen, att daljunkaren före månadens slut skulle inställa sig i nämda
stad, för att der inför fru Kristina sjelf skulle blifva utrönt, huru vida
han verkligen vore hennes son eller ej. Det skall också hafva varit nu som
konung Gustaf lät fru Kristina skrifva sitt bref till dalkarlarne, hvari hon
förnekade all gemenskap med daljunkaren. Sin förste son Nils hade hon

för någon tid sedan sett död i Upsala; sin andre son Svante visste hon väl,

hvar hon hade; »men dig, skref hon, kännes jag intet vid; ditt eget samvete
skall vitna, att du ljuger både inför Gud och menniskor». Detta bref lästes
enligt konungens befallning »högt och öfverljudt» för dalkarlarne; då de
frågade bedragaren hvad han hade att svara till brefvet, var han nog enfaldig
och oblyg att säga, »att hans moder icke ville kännas vid honom, efter han
blef född, förrän hennes bröllop stod». »Då föll, heter det, ett töcken från

ögonen på dalkarlarne, så många något förstånd hade, så att de förstodo, att

det var den ädla och dygderika frun allt för när sagdt.»

Annu ansåg dock daljunkaren sin sak ej vara helt och hållet förlorad.
Ifrån Vermland, dit han under dalkarlarnes underhandlingar med konungen
synes begifvit sig och der idkat rof och plundring, kom han åter till
Ve-s ter da lar na och fann der fortfarande understöd hos en del af bönderne.
Konungen, som vid midten af augusti befann sig i Vestergötland, lät nu detta
landskaps inbyggare såsom förut upländingame skrifva ett hotande
förmanings-bref, och möjligen kan detta hafva bidragit till att daljunkaren nu fann sig
föranlåten att se sig om efter hjelp på annat håll. 1 början af september
finner man honom i Norge.

Här fick han understöd af ungefär samma personer som förut tagit Peder
kansler och mäster Knut i sitt skydd. Väl blef han till en början afvisad
af erkebiskop Olaf, men så mycket varmare medkänsla lyckades han vinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free