Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom den lydnad, att vi intet skola företaga uti lärdomen eller några
andliga saker utan hans samtycke. Icke mindre hafva vi svurit vår nådige herre
konungen huldskap och manskap, honom bor oss ock lydiga vara, så vidt
icke något blifver påbjudet som strider mot de dekret och statut påfven
eller universalia concilia, det är allmänna biskopsmöten, stadgat och oss.
föresatt hafva. Derför står oss ej till görandes att något med vilja resignera
af den heliga kyrkans egendom, lös eller fast, rörlig eller orörlig, ty påfven
hafver befalt oss hafva den i förvar. Men att släta prester, munkar och
djek-nar uppfinna några finantier (knep) eller vidskepelser, det deras förmän dem
icke lofvat hafva, må väl afiysas och de sådant bedrifva straffas.»
Då den gamle biskopen slutat, sporde konungen rådet och adeln hvad
dem syntes, om detta var rätt svaradt. Herr Ture sade sig ej annat förstå,
än att detta vore i det närmaste rätt, ehuru det ännu ej vore tillfyllest
svaradt på alla artiklarna. Sannolikt var konungen redan från böljan
upprörd ; vid dessa ord förgick honom tålamodet fullkomligt, och han utbrast med
vrede: »Då hafver icke jag lust att vara eder konung. Allt hade jag
förmodat mig andra svar af eder. Nu kan jag icke förundra mig, att allmogen
är galen, bevisande mig all olydnad, harm och förtret, efter jag förnimmer
att han hafver sköna tillskyndare. Få de icke regn, skylla de på mig, fa
de icke solsken, så göra de lika så, händer dem hårdt år, hunger och pest
eller hvad det kan vara, måste jag bära skulden, lika som de icke visste, det
jag är en menniska och ingen Gud. Detta är ock tacken för att jag genom
stor hjertans sorg och bekymmer förskaffade här in i landet så mycken
span-mål, råg och malt ifrån främmande land, på det den ömkan icke skulle detta
fattiga svenska folk öfvergå, att de skulle så jämmerligeu svälta ihjäl. Jag
må arbeta på edert bästa så mycket jag kan och förmår antingen i andliga
eller verldsliga saker, jag hafver dock intet annat att vänta till lön, än att
I gerna sågen, att yxan sutte i hufvudet på mig, men I viljen icke sjelfva
hålla i skaftet. Sådan lön och sådan bedröfvelse kan jag så väl umbära som
en af eder. I viljen nu sätta mig öfver hufvudet både munkar och prester
och allahanda påfvens kreatur, ändock vi hafva föga att beställa med hans
höga biskopar eller andra. Uti en summa sagdt, I viljen alla döma och
mästra mig. Och I hafven korat mig här till eder konung; men ho kan på
sådana skäl vara eder konung! Jag tänker att den värste i helvetet skall
icke vilja görat, än mindre någon menniska. Så veten kort sagdt, att jag
vill nu intet vara edert hufvud och konung. Jag säger mig slätt af dermed
och jag är tillfreds, att I mån kora dertill hvilken god man eder synes.
Kuunen I den bekomma som i allo måtto och alltid kan vara eder alla till
båtuad, gerna såge jag det. Varen så förtänkta att lösa mig redligen ut
här af riket, först betalandes mig hvad jag här eger i fasta jordtorfvor, sedan
hvad jag hafver kostat uppå riket af mitt eget. Så vill jag lofva eder, att
jag vill draga min kos utur riket och aldrig någonsin mera komma här in
igen till detta mitt osköniga (förblindade), vanartiga och otacksamma fader-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
