Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som upprörde hans själ. Att ständerna till sist skulle falla till föga kunde
han väl ana, men han var besluten att i så fall låta dem till det yttersta
Hona, huru nödvändig han var dem. Han gaf derför ombuden ett nekande
svar: han ville blifva vid hvad han hade sagt. Deras böner uträttade intet
och de måste återvända med oforrättadt ärende. »Med gråtande tårar»
omtalade de för ständerna utgången af sin beskickning; sjelfva vågade de ej
äter anmoda den vredgade konungen att ändra sitt beslut, utan bådo ständerna,
skicka andra. Då sändes riksrådet Knut Andersson (Lilje) och biskop Magnus
Sommar, meu de kommo tillbaka med samma svar, »så att der var intet annat
an en öfver måttan stor jämmer och gråt med hela hopen». Man fortfor att
skicka bud på bud och bad slutligen, att konungen dock for Guds skull
ville-komma till dem personligen. Nu fann konung Gustaf lämpligt att gifva.
efter. Han lofvade att komma till ständerna, men först följande dag.
Den fjerde dagen infann han sig också hos dem. »De der då tillstädes
voro, heter det i krönikan, sade, måste ock säga, att han var visserligen
välkommen. Han vardt undfangen med sådan vördning, med sådan gråt och
reverens, att det fattades föga att meniga hopen kysste fötterna på honom.»
Na försiggick försoning, ständerna »utlofvade bättring* och svuro ny
trohetsed, hvarpå förhandlingarna åter upptogos. Om sättet huru dervid tillgick
känner man intet; man vet endast att allt afgjordes i enlighet med konungens vilja.
Svaren på hans »framsättningar» afgåfvos — nu, så vidt man vet, för första
gängen — särskild t af hvarje stånd, ett af rådet och meniga adeln, ett af
köpstadsmän och bergsmän och ett af »mene man». Biskoparne förklarade
i en särskild skrift, att de fogade sig efter hvad ständerna beslutit: »Vi kunna,
eller vilja intet deremot säga,’ utan låta det så ske», heter det; det vill säga,, de
vika for öfvermakten. Af de särskilda svaren är köpstadsmännens mest
reformatoriskt. Det är ej osannolikt att det blifvit uppsatt af Olaus Petri i haus
egenskap af Stockholms stads sekreterare. Adelns svar är utförligast och
ligger hufvudsakligen till grund för innehållet i den handling som är känd
ander namn af Vesterås recess. Den utfärdades i rådets namn, meu
beseglades äfven af meniga frälset och »några fullmyndige af köpstadsmännen
och bergsmännen på den mene mans vägnar».
Innehållet af »riksens råds bref på Vesterås recess» är i hufvudsak detta:
1. Till att bota den första bristen eller den »ostadighet som plägar
vara i riket med många stämplingar och uppstöter» mot konungen lofva de
församlade att hvar i sin stad hjelpa till att straffa uppviglare och
upprors-miin och sjelfva städse visa konungen trohet.
2. Till att bota den andra bristen eller kronans försvagade
ränta-stadgas, att »efter den ränta som biskopame, domkyrkorna, kaniker och
kloder hafva är kommen från riksens inbyggare», skulle kronans ränta dermed
upprättas; och såsom ett särskildt skäl att minska biskoparnes inkomster
mfordes, att de hittills varit så mäktiga, att de vid flere tillfallen kunnat
lppresa sig mot rikets rätte herre och indraga främmande herskap; de skulle
lerfor hädanefter ej »rida med flere karlar än konungen dem föresade», eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
