Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl blifvit jemfördt med det, hvari de spanska kolonierna i Sydamerika under
femtonhundratalet stodo till moderlandet. Ej nog med att uppkomsten af
sjelfständig svensk handel och industri var omöjliggjord: LUbecks och desa
bundsforvandters uteslutande rätt till handel på Sverige gaf dem makt att
godtyckligt sätta pris på varor som detta land omöjligt kunde umbära och
att, om deras syften så kräfde, rent af hämma all tillförsel och sålunda
uthungra landet. Ett sådant tillstånd kunde ej lidas längre än alldeles
nöd-vändigt var. Yi hafva sett huru konung Gustaf sökt skaffa de ltibske
med-täflare i holländarne genom att — i öppen strid med strengnästraktaten af
den 10 juni 1523 — äfven medgifva dessa rätt till handel med Sverige,
Samtidigt var han betänkt på andra inskränkningar i de friheter som genom
nämda öfverenskommelse blifvit LUbeck gifna. I ett bref till riksråden i
Vestergötland af den 2 april 1527 hemstälde han, huru vida det var rimligtr
att »de friheter och privilegier, som de ltibske oss afträngde i Strengnäs och
ganska mycket vanbruka, längre skola hela vara i alla sina punkter. Sy ne»
oss, heter det, att de äro riket allt för när och besynnerligen våra köpstäder
till dråpelig skada och förderf.» Yid den följande riksdagen i Vesterås var
saken föremål för rådets öfverläggningar, men detta ansåg ej tiden för
privilegiernas upphäfvande ännu vara kommen. Gälden borde först betalas
innan detta skett kunde lätt hända, att ltibeckarne sjelfva förbröto sina
friheter, och då kunde tillfället att upphäfva dem begagnas, och med miudre
fara än nu. Frågan synes nu hafva hvilat ett par år; men 1529, samtidigt ined
underhandlingarna om tiden och sättet för skuldens betalande, gjorde konung
Gustafs sändebud i Ltibeck framställning om, att privilegierna af 1523 endast
skulle gälla Ltibeck och Danzig; och genom en ny beskickning samma år
föreslog han ytterligare inskränkningar deri: endast ltibska borgare
skulle-åtnjuta dem, och äfven för dessa skulle tullfriheten endast sträcka sig till
Stockholm, Söderköping, Kalmar och Abo. Då denna konungens begäran,
mötte motstånd, följdes den af ifriga, till och med hotande föreställningar
1530 och 1531. Men huru vida dessa haft annan följd än den, att de skärpte
misstämningen mellan konung Gustaf och Ltibeck, känner man icke.
Denna-spänning mellan de forna bundsförvandterne, som efter den gemensamme
fienden konung Kristierns fördrifvande uppkommit och år från år stegrats,,
fann efter och i sammanhang med den fördrifne konungens sista misslyckade
försök att återtaga väldet i norden sitt utbrott i öppet krig.
Yid den tidpunkt då den siste unionskonungen fördrefs tycktes Ltibeck:
stå på höjden af sin makt. Den förening mellan de tre nordiska rikenar
som den gamla hansestaden städse betraktat som den hufvudsakligaste faran,
for sitt handelsvälde, var upplöst; med Ltibecks hjelp hade de nya konungarne
i nordens riken vunnit sina kronor, och tacksamhet borde derfor i rikt
mått-af dem kunna påräknas; Sveriges handel låg helt och hållet i Ltibecks
händer, i Danmark och Norge var dess gamla inflytande genom nya privilegier*
tryggadt; Bornholm var i dess hand; de vendiska städerna sågo fortfarande i
Ltibeck sitt erkända hufvud och ledare: allt detta i förening med dess vidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
