Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbredda handel, dess rikedom, dess borgares handelsskicklighet och dess
styresmäns kloka politik tycktes för alltid hafva stadgat stadens ställning
såsom Östersjöns herskare. Men Ltibeck skulle i sin ordning fa erfara, att
inga tvångsåtgärder äro mäktiga nog att hämma den historiska utvecklingens
gång. Allt sedan den stora brytningen inom hanseförbundet på 1420-talet
hade Ltibeck och de så kallade vendiska städerna legat i ständiga tvister och
fejder med nordsjöstäderna i afsigt att alldeles utestänga dem från handeln
på Östersjön, som de betraktade som sin uteslutande rätt. De af nordens
konungar som haft öga för betydelsen af denna strid, såsom konung Hans
och konung Kristiern II, hade gynnat de nederländska städerna och äfven
på annat sätt sökt begränsa de vendiska städernas handelsvälde; och det
var af harm liäröfver som L ii beck medverkat till konung Kristierns
fördrif-Tande. Det dröjde dock ej läuge, innan det med förbittring fann, att de
konungar, som det berömde sig af att hafva efter honom insatt, i detta
af-seende följde samma politik som den det fördrifvit och att de gamla, hatade
medtäflarne voro på väg att rycka ur dess händer den vinst som det med så
stora anstränguingar vunnit. Ännu en gång vädjade då Ltibeck till vapnen
och uppbjöd alla sina krafter för att bevara vilkoret för sin makt och sitt
välstånd, herraväldet öfver Östersjön. Den strid som nu uppstod bär namn
af grefvefejdeu och fick genom de hvälfningar som samtidigt inträdde
dels inom Liibeck, dels inom det danska riket en alldeles säregen
betydelse.
Liibecks författning var aristokratiskt-republikansk. Styrelsen
handhades af ett råd, bestående af ett obestämd t antal medlemmar — under
femtonhundratalet vexlade det mellan 15 och 22 —; högsta ledningen af
angelägenheterna tillhörde fyra borgmästare, valda af och bland rådets
medlemmar ; lediga platser inom rådet fyldes genom dess eget val; enligt
författningen kunde ej handtverkare inväljas, men i verkligheten var äfven större
delen af det öfriga borgerskapet utesluten. Det hade nämligen i Liibeck
utbildat sig ett patriciat, bestående af de äldsta och mest ansedda familjerna,
ocli inom dem samt inom de förmöguaste bland köpmansfamiljerna togos
rådets medlemmar nästan uteslutande. Meniga borgerskapet hade ingen
regelmässig inflytelse på styrelsen; endast vid kinkigare fall hände det, att rådet
tillkallade en del af dess mera ansedda medlemmar för att med dem rådgöra;
ytterst sällan inträffade, att det vände sig till borgerskapet i gemen. Under
dessa förhållanden är det klart, att den politik som följdes af rådet lätt
skulle kunna blifva för menigheten främmande, att en motsats i åsigter och
.sträfvanden dem emellan lätt skulle kunna uppkomma och att, då intet
författningsenligt medel fans att lösa den, motsatsen slutligen skulle antaga en
skärpa som framkallade en revolution. En dylik motsats uppstod och
utvecklades i sammanhang med reformationens införande på 1520-talet. Den
nya läran bekämpades med kraft af rådet, som leddes af de två äldsta
borg-mästarne Claus Brömse och Hermann Plönnies, men antalet af hennes
anhängare bland borgerskapet ökades det oaktadt oupphörligt och i samma mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
