Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lenmat konungen skulle begagnas som anledning till att inskränka, om ej
rent af förbjuda deras handel på Östersjön, och att på samma gång de vid
•detta hats östra delar belägna städernas, Danzigs, Rigas, Revals med fleres,
.skeppsfart genom Öresund skulle inskränkas och Liibeck sålunda åter blifva
medelpunkten och stapelorten för all östersjöhandeln. Vi hafva antydt de
underhandlingar, som härom under förra delen af 1532 fördes i Ejöbenhavn, och.
att danska regeringen slutligen (2 maj) så till vida gick in på Ltibecks
önskningar, att holländarne skulle förbjudas att genom Öresund föra så kalladt
stapelgods, under hvilken benämning liibeckame inbegrepo en mängd af de vigtigaste
transportartiklarna. Detta fördrag kom dock ej till utförande. På en stor
Ttongress i Kjöbenhavn, juni och juli 1532, der äfven svenska sändebud
voro närvarande, uppträdde de holländska sändebuden med sådan bestämdhet
•deremot, att så väl Liibeck som konung Frederik fann rådligt att gifva efter
•och medgifva, att handelsfördraget med Holland af 1524 skulle ega bestånd,
mot att holländarne lofvade att ej vidare understödja konung Kristiern och
tillika gåfvo försäkran om ersättning af de enskilde som medverkat till den
landsflyktige konungens företag. Men sedan den fruktade fienden väl var
satt i förvar på Sönderborgs slott, kände sig liibska och danska regeringarna
säkrare. De uppträdde nu med anspråk på att Hollands styrelse och
kommuner skulle vara ansvariga för den nyssnämda skadeersättningen, och då
detta mötte bestämdt motståud, ansågo Wullenwever och hans parti tiden
for krig emot de holländska medtätlarne vara kommen. Men så långt ville
konung Frederik ej gå, han gaf på förslaget derom undvikande svar. Ltibecks
styrelse lät ej häraf hindra sig att fullfölja sin plan att utbyta
underhandlingarna mot svärdet. I början af mars 1533, omedelbart efter sedan
Wullenwever kommit in i rådet, torde beslutet om kriget hafva blifvit
fat-tadt. En månad derefter inträtfade en händelse som blef af den största
betydelse för hela ställningen i norden: konung Frederik I afled den 10
april 1533.
Den aflidne konungen efterlemnade flere söner, men om tronföljden
fans intet annat formligen bestämdt, än att danska riksrådet hade lofvat
konung Frederik att välja en af sönerne till hans efterträdare. Den äldste
bland dem var hertig Kristian, men såsom förklarad lutheran var han
misshaglig för biskoparne och de verldsliga medlemmar af riksrådet som i
xeligionssaken hyllade deras åsigter. Detta parti var det herskande vid den
herredag som i juni 1533 sammanträdde i Kjöbenhavn. Det genomdref
att konungavalet uppsköts ett helt år — till midsommarstiden 1534 —; såsom
.skäl till uppskofvet anfördes, att danska rådet ej ensamt kunde företaga detta
val: enligt recessen i Bergen 1450 skulle äfven norska rådet deri deltaga, så
vida föreningen mellan de båda rikena skulle ega bestånd. På samma gång
fattades vid denna herredag ett beslut som blef ännu mer ödesdigert: rätten
att tillsätta prester och predikanter lades uteslutande i biskoparnes händer;
•de fingo derigenom full makt att hämma den reformatoriska rörelsen, som
under konung Frederik ej blott gjort stora framsteg bland de lägre klasserna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
