Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikenas politik och handel, som de betraktade såsom den förnämsta
grundvalen för Lubecks handelsvälde, var på väg att gä dem ur händerna. Det
gälde i första hand att återställa detta och tills vidare låta striden med
hol-ländarne hvila. Underhandlingar öppnades i början af 1534 i Hamburg och
ledde, om icke till formlig fred, åtminstone till ett faktiskt stillestånd.
Samtidigt skedde en ny hvälfning i Liibeck, som helt och hållet lade makten i
det demokratiska partiets händer, i det åtta af dem bland den gamla
ordningens män som ännu sutto qvar i rådet aflägsnades och medlemmar af det
revolutionära partiet intogo deras plats. Härmed var den omhvälfning som
börjat 1529 fullbordad. Wullenwever och hans vänner behöfde nu ej inom
staden frukta något motstånd vid genomförandet af dc planer som de hade
i sinnet.
Dessa planer gingo ej ut på mindre än en fullständig omhvälfning inom
nordens riken. Af fruktan för konung Kristiern ll:s planer på
tillintetgörandet af Lubecks envälde på Östersjön hade staden bidragit till hana
störtande och till insättande af nya herskare i de skandinaviska länderna.
Då dessäS regeringar nu sökte folja en sjelfständig politik och i viss mån
upptogo Kristiern8 sträfvanden, gälde det att i stället för dem insätta andra,
af hvilka större tacksamhet kunde väntas och säkrare garantier för Liibecks
inflytande erhållas. Danmark var konungalöst, dess riksråd oenigt,
reformationens anhängare hade allt att frukta af den böljande reaktionen, de
förtryckta bönderne sörjde förlusten af sin vän och beskyddare Kristiern II,
bland borgarne rörde sig likartade känslor. Allt detta kände Wullenwever väl
sedan sina besök i Danmark, hvarunder han knutit förbindelser med tvenne
betydande män, Ambrosius Bogbinder, förut borgmästare i Kjöbenhavn,
och Jörgen Kock, borgmästare i Malmö, hvilka båda hyste tankar på att
åt dessa städer skaffa en ställning jemfÖrlig med de tyska riksstädernas.
Båda voro gamla anhängare till Kristiern II — det var i Ambrosias
Bogbinders föräldrahem denne blifvit uppfostrad — och för att vinna deras
medverkan gick Wullenwever in på att begagna den fångne konungens, Lftbecks
gamle fiendes, namn som skylt för sina planer. Hans mening var
förmodligen den, att bringa fangen på Sönderborg i Liibecks våld och i hans namn
upprätta en regering som stod under lUbskt inflytande. Detta skulle tryggas
genom att Bergenhus i Norge förstördes och Helsingör vid inloppet till
Öresund, Gotland i Östersjön och Segeberg i Holstein lemnades i stadens
händer.
Mot konung Gustaf i Sverige åter sökte Wullenwever begagna den
kärlek som bland folket ännu fans för stureätten. Sten Stures och Kristina
Nilsdotters yngre son Svante Sture, nu en yngling mellan 16 och 17 år,
uppehöll sig vid denna tid hos konung Gustafs svärfader, den nyssnämde hertig
Magnus af Sachsen-Lauenburg, förmodligen för att lära »tuktsamlig umgängelse
hos främmande herrar och furstar, det honom måtte blifva till gagn och heder
i framtiden». Under någon förevändning lockades han i böljan af 1534 från
Lauenburg till Mölln, en liten stad inom dåvarande liibska området, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
