Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter ut ur landet af hertig Kristians utmärkte anförare Johan Rantzau. Han
drog sig till Travemiinde och gick med sina trupper om bord på en lubsk
flotta, som den 19 juni 1534 styrde kurs mot Danmark: det var detta land
som det egentliga anfallet skulle gälla. Der hade Jörgen Kock i Malmö
redan börjat leken med att någon af de sista dagarna i maj låta fängsla
be-fälhafvaren på Malmöhus, Magnus Gyldenstjerne, och då grefven den 21 juni
kastade ankar i Öresund, kunde han således vara säker på Skånes förnämsta
stad. Två dagar derefter landsatte han sina trupper på Själ land. Hans
styrka var ej stor, föga mer än 2 000 man; men förhållandena voro sådana,
att han knapt behöfde visa sig för att blifva landets herre. 1 obegriplig
blindhet och utan att låta varna sig af hvad som händt i Malmö hade
riksrådet försummat alla åtgärder, som kunnat göra ett försvar möjligt. Det
första vilkoret derför, en ordnad styrelse, hade, kan man säga, saknats allt
sedan konung Frederik dog, och den herredag som nu skulle sammanträda
för att verkställa konungavalet kunde i följd af krigets utbrott ej samlas.
På landsbygden, i byarna och städerna reste sig bönder och borgare för att
understödja grefven, som uppträdde i konung Kristiern II:s namn, och deras
våldsamheter tvungo snart äfven rådsherrarne och frälsemännen att afstå frän
försök till motstånd. Den 16 juli var grefven herre öfver Kjöbenhavn,
och 9 dagar derefter uppgafs dess fasta slott. Derpå mottog han i Ringsted
hyllning i Kristiern II:s namn. I Skåne hyllades han den 10 augusti,
och de andra landskapen och öama följde till stor del Själlands och
Skånes föredöme. Med undantag af Nykjöbing på Falster och Lund i Skåne
voro den 12 augusti Själland, Skåne, Halland, Bleking, Falster, Langeland
och Låland i grefvens våld. Äfven på Fy en blef han vid samma tid herre.
Den öfverhängande faran förmådde ändtligen de jutska rådsherrarne till
handling: i strid med biskopspartiets mening erbjödo de vid midten af juli
Danmarks krona åt hertig Kristian, som mottog anbudet och den 13
augusti hyllades vid Horsens. Men ännu såg det ut som om dermed
föga var vunnet, ty äfven Jylland stod kort derefter i ljusan låga. En af
Kristiems gamla anhängare, skeppar Klement, satte vid midten af september
böndeme j Vendsyssel (norra delen af Jylland) i rörelse för den fångne
konungen och tillfogade den 18 oktober adelns trupper ett svårt nederlag vid
Svendstrup (söder om Ålborg), hvarpå resningen utbredde sig öfver hela
Jylland norr om Gudenå. Med undantag af södra och sydöstra delen af
Nørrejylland var nu hela Danmark i grefve Kristofers våld.
Men vid denna tid började bladet vända sig. Omedelbart efter grefve
Kristofers aflard till Danmark hade Kristian med de trupper som kämpat
mot grefven besatt Travemiinde och dermed hotat att afskära LUbecks
förbindelse med hafvet, och i oktober hade staden blifvit helt och hållet
innesluten. Härigenom nödgades liibska regeringen till eftergifter, och den 18
november afslöts emellan henne och Kristiau i Stockelsdorf, tätt invid
stadens murar, ett fördrag, i hvilket lubeckarne lofvade att ej oroa Holstein
mot att ej derifrån behöfva befara något anfall. Frågan om konung Kristiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
