Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelium med annan mera tjenst, som deras embete kräfver, och icke så mycket
befatta sig med rerldsligt välde och förråda land och rike, som tillförne ofta
ok ed t är, och hoppas vi, att vi ej derför någon otack förtjenat hafva. Så
kan ock väl ske, att många gamla prester och vrångvisa män finnas ännu
bland allmogen som sig förtycka låta, att det skall icke allt gå till med
bispame och klerkeriet som i fordom tid skedde, och som mena att de böra
blifva vid sina gamla och okristliga sedvänjor och till äfventyrs mycket ondt
malt bära till gilles och uppväcka snarare ondt än godt bland allmogen.
För den skull skolen I dannemän ingen tro eller lit sätta till sådant sällskap,
de mena dock intet annat än eder och riksens skada och förderf.»
Konungen försummade ej heller att fästa allmogens uppmärksamhet pår
huruledes den inbördes tvedragt, som ofta nog i riket vore på fårde, gåfve
allas deras hätska fiender godt tillfälle att stämpla på rikets förderf; så hade
han förnummit, huruledes »den omilde och gamle konung Kristierns barn
och deras målsmän rustade och tillredde sig med all makt till lands och
vatten» för att öfverfalla och intaga riket. Skulle konungen kunna
af-värja dessa anslag, måste han kunna fullkomligen lita på den trohet
allmogen honom lofvat, så att han »sin rygg tryggeligen till dem vända
kunde». Han bad dem derför väl besinna detta bref med alla dess artiklar
och begärde ett visst svar och besked, hvarpå han kunde trygt lita och sig
derefter rätta.
De personer som utsändes med detta bref erhöllo i olika landsdelar
trohetsförsäkringar, om i alla kan dock vara osäkert. Man har ännu i behåll
den som afgafs af Dalarna. Denna landsdels torr så gensträfviga inbyggare
hade kort förut gifvit ett trohetsbevis mera talande än de som gåfvos med
bref och sigill: de hade sjelfmant utrustat 2 000 man till konungens hjelp
mot upprorsmännen i Småland.
Det var ej endast skrämskott då konung Gustaf varnade allmogen för de
faror som hotade utifrån. Hertig Albrecht af Mecklenburg, hvars planer
på nordens riken under grefvefejden fått en så snöplig ända, vände vid
underrättelsen om det småländska upproret åter sina tankar till Sverige:
i slutet af november 1542 kom bud från honom till Nils Dacke, genom
hvilket han erbjöd sig att sluta sig till småländingarne, med dem
för-drifva konung Gustaf och sjelf blifva Sveriges konung. En annan
pretendent från grefvefejdens tid, pfalzgrefve Friedrich, hade ej heller låtit sina
planer på nordens riken falla och öfverhopade kejsaren med böner om hjelp
till deras förverkligande. Kejsaren gjorde väl ej mer än att han i oktober
1542 gaf sin kansler Granvella i uppdrag att i Sverige arbeta för
pfalz-grefven, men ryktet om att konung Gustafs fiender kunde räkna på kejsarens
vänskap och att denne trädt i förbindelse med Dacke var naturligtvis egnadt
att stärka deras tillförsigt, och man kunde ju ej veta, huru långt den kunde
sträcka sig. I de svenska landsflyktingarne kunde pfalzgrefven alltid
påräkna vänner; möjligen äfven i Lttbeck, som ej stadfäst den 1541 slutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
