Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid personer sändas till de småländska häraden och i godo söka förmå
allmogen att sitta stilla eller åtminstone förvissa sig om stämningen bland
bönderne.
Emellertid gjorde sig Dacke — hvars hopar, om man får tro de bjerta
skildringarna i konungens bref till allmogen i andra landsorter, foro fram
på det vildaste sätt — till herre öfver Oland, sköflade adelsgårdarna i Södra
Möre och började i februari belägra Kalmar. Samtidigt inföll en af hans
skaror i Hofs län i Östergötland, en annan drog genom Tuna län och
Tjust mot Stegeborg, der Svante Sture förde befälet. Underrättad härom
drog Svante bönderne till möte vid Mogata, men måste vända åter till slottet,
då han hörde, att en afdelning af bondhåren kringgått honom. Denna
började nu bestalla Stegeborg, upprepade strider föreföllo mellan bönderne och
Svantes folk, till dess de förres anförare ingick dagtingan med herr Svante
och lofvade förmå bönderne till aftåg. Öfverenskommelsen hade knapt hunnit
träda i verket, då Johan Turesson från Nyköping kom till Svantes undsättning
och förjagade de ännu qvarvarande bondhopama. Ungefär vid samma tid
tvang fogden på Kalmar, Germund Svensson, den skara som låg utanför detta
slott att draga sig derifrån.
Nu började man från kungliga sidan gå anfallsvis tillväga.
Anfallsplanen var ungefär densamma som föregående år, men utfördes med större
försigtighet och större framgång. Afven nu skedde angreppet från tre sidor.
Svante Sture ryckte in i Tjust och Tuna län och förmådde dessa bygders
invånare att utlemna upphofsmännen till oron och gifva nytt löfte om
trohet; från Yestergötland ryckte åter Gustaf Olsson (Stenbock) med
landskapets krigsmakt jemte sex fänikor tyska knektar in i Finveden, förenade
sig der med en dansk hjelpsäudning af 200 ryttare och 800 knektar och tog
ny trohetsed af allmogen i Vestbo, Östbo och Sunnerbo härad, som lemnade
300 skyttar till hjelp mot upprorsstiftarne. Derpå gick tåget mot Kalmar.
Hufvudhären under Lars Siggesson (Sparre) och Johan Turesson
(tre-rosor) hade den svåraste striden att utkämpa. Den ryckte från Vadstena
in i Kinda härad, häijade och brände, vände sig sedan på samma sätt mot
Sevede och Aspelands härad, men ingenstädes ville bönderne underkasta sig,
utan flydde till skogarna och sökte genom att rifva broarna och hugga
bråtar stänga vägen för den kungliga hären. Denna vek då af mot Östra
härad i Njudung och vände derifrån åter till Kinda härad. Dacke följde efter
med sin hufvudstyrka och lägrade sig vid sjön A sunden. Här anfölls han
af de kungliga trupperna, och efter en timmes hård strid, hvarur Dacke
bortfördes skjuten genom båda låren, blef hans folk slaget och skingradt. Detta
slag stod vid midtøn af mars. Derefter föllo bönderne i Ydre, Södra Vedbo och
Njudung samt i Norrvidinge och Uppvidinge härad af Värend till föga;
exemplet följdes snart af andra landsorter, och äfven Konga härad,
utgångspunkten för resningen, lofvade trohet den 30 april (1543). Ännu höll sig väl
en del af de upproriske i skogarna, men i hufvudsak var upproret
undertryckt; konungens fogde på Kronoberg fick i uppdrag att vaka öfver lugnets
Svtrigts historia. III. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
