Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det kyrkomöte, som för att bilägga motsatsen mellan katolicismen och
protestantismen 1545 öppnades i Trento.
Den mera bestämdt utpräglade karakter, som den protestantiska
riktningen från denna tid erhöll, föranledde personalförändringar inom kyrkans
sa lägre som högre grader. Flere prester, som mer eller mindre öppet
uppträdde till försvar för de gamla bruken, afsattes eller fängslades, och af
biskoparne nedlade 1543 Jons Månsson i Linköping, 1544 Sven Jakobsson i Skara
sina embeten. Samtidigt begärde och erhöll den gamle Mårten Skytte i Åbo
afsked, men fortfor dock att till sin död 1550 utöfva sitt einbete.
Det är förut visadt, huru konung Gustaf genom förordningarna af 1539
och 1540 inskränkt biskopames makt ända derhän, att föga mer än namnet
återstod dem. Afven detta synes han velat afskaifä: de biskopar som han
efter 1543 tillsatte fingo aldrig af honom mottaga detta namn, utan kallades
ordinarier, tillsyningsmän eller superintendenter. Afven med afseende
på sättet för biskoparnes tillsättning skedde ifrån denna tid en förändring:
de utnämdes för det mesta omedelbart af konungen utan föregående val af
kapitlet.
1 sammanhang med konungens oaflåtliga sträfvan att fullkomna
skil-naden mellan svenska kyrkans nya vårdare och de »store bispar» med deras
anspråk på »stor auktoritet, dignitet, ståt och väldighet» stod äfven den
delning af de särskilda stiften, som företogs under de sista åren af hans lefnad.
Abo stift delades 1554 i två, Åbo och Viborgs, och under de närmast
följande åren styckas äfven de öfriga stiften, så att inom det gamla erkestiftet
hade man nu utom biskopen i Upsala ordinarier i Stockholm för denna stad
och i Gefle för Norrland; inom det forna Linköpings stift tre ordinarier: en
i Linköping för Östergötland, en i Kalmar för östra Småland och Öland samt
en i Jönköping för norra Småland; dessutom hade Finveden förenats med
Vexiö stift; från Strengnäs stift var Nerike afskildt med en ordinarie i
Örebro, och från Vesterås stift Dalarna med en ordinarie i Stora Tuna. Denna
stiftens delning föranleddes dock ej blott af konungens önskan att minska
biskopames .makt, utan skedde ock för att lätta uppsigten öfver presteme
och det sätt hvarpå de skötte sina embeten. Man finner också, att
åtminstone en af de nya ordinarieme stod i beroende af ordinarien i den gamla
stiftsstaden, och förmodligen var detta förhållandet med flere.
Det är förut nämdt, att Vesterås recess hufvudsakligen förändrade
biskoparnes ekonomiska ställning genom den bestämmelsen, att öfverskottet af deras
inkomster skulle tillfalla kronan, och tillika att konungen snart började tolka
detta stadgande så, att han öfvertog förvaltningen af
biskopsstolarnas gods och inkomster och i stället aflönade deras innehafvare. Denna
förändring, som fortgick efter hand i den mån biskopsplatserna genom
inne-hafvarnes bortgång blefvo lediga och hvarigenom kyrkans styresmän blefvo
statens löntagare, var vid midten af 1540-talet nära nog fullständigt
genomförd. Vid samma tid finner man konungen vidtaga åtgärder för att påskynda
den likartade reduktion af domkapitlens gods som.äfven pågått jemsides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
