Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och till pricka uti skrifter aunoterade blefve», de å sin sida ej heller skulle
förgäta eller försumma att fliteligen uppteckna, hvad besvär de svenske kunde
hafva mot de danske: omkring 60 klagopunkter framstäldes från svenska
sidan, alla rörande gränstvister från de sista tolf åren af jemförelsevis ringa
betvdenhet. De danska sändebuden lemnade emellertid mötet, innan tviste->
*/ *
punkterna voro afgjorda, och på gammalt unionsmaner uppsköts alltsammans
till ett nytt möte som skulle hållas följande år. JConung Gustaf var häröfver
mycket förbittrad, helst som han ansåg, att de svenska sändebuden åter låtit
öfverlista sig af de danska. Aret derpå fick han en ny och vigtigare
anledning till missnöje.
Ej utan förtrytelse hade man i Danmark erfarit, att konung Gustaf låtit
göra svenska kronan ärftlig inom sin ätt. Förmodligen gömdes äfven hos
den fridsamme Kristian III ett hopp om, att den gamla unionen ännu en
gång skulle kunna återställas under en dansk konung, och detta hopp såg
man nu konung Gustaf, så vidt på honom berodde, göra om intet. Harmen
häröfver visade sig genom en demonstration, som väl skulle vara ett slags
gensaga mot hvad som skett i Vesterås 1544: då konung Kristians dotter 1548
skulle fira sitt bröllop med hertig August af Sachsen, lät konungen på hennes
vagn måla en sköld, upptagande ej blott Danmarks och Norges utan äfven
Sveriges vapen, tre kronor, och några år derefter upptog hans äldste son
Frederik detta vapen i sitt sigill. Konung Gustaf blef full af oro, då han
1555 erfor detta. I bref till sina fogdar i gränslandskapen beklagar han sig
i förbittrade ordalag deröfver och befaller dem att noga vaka öfver hvad
som skedde från danska sidan och bereda sig på allt. Med mycken ifver
föreskrifver han ock, att en lämplig plats för anläggning af ett nytt fäste
skall uppletas på gränsen till Halland. Det nyss utbrutna kriget med
Ryssland drog emellertid under den närmast följande tiden hans tankar från de
klagomål, han kunde hafva att anföra mot Danmark, och han visade sig nu
synnerligen angelägen om detta rikes vänskap och sökte till och med genom
hertig Erik, som var systerson till danske konungens gemål, vinna dess
understöd mot Ryssland. Knapt hade emellertid lugn på östra sidan inträdt, förrän
det gamla misstroendet mot Danmark framträdde med fördubblad styrka. Af
bref som konuugen 1557 erhöll ifrån Danmark fann han med harm, att äfven
konung Kristian låtit i sitt sigill insätta svenska vapnet; särskildt väckte det
hans förtrytelse, att man lika som på förakt satt det »neder under Danmarks
vapen, då det tillförne, medan den fångne gamle konung Kristiern hade dessa tre
riken och förde Sveriges vapen, stod ofvan i skölden och bredvid Danmarks
vapen». Han skref genast till den danske konungen och protesterade mot ett
tilltag, som kunde beteckna fiendtliga afsigter och hvaraf mycket ondt kunde
härflyta. Han bad honom ihågkomma, huru Sveriges konung vid flere tillfallen
lemnat honom uuderstöd, särskildt då det gälde att sätta honom upp på
Danmarks tron; »det vore allom väl veterligt och nogsamt bevisligt, att det, att han
kom till de tre lejon (Danmarks vapen) och helige Olafs yxa (Norges vapen), det
hade de tre kronor, det är Sveriges rike, mest hulpit honom till». Konung Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
