Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han trots de inledda fredsunderhandlingarna med ifver på rustningarna för
att vara beredd på allt. Frälset och konungens folk i Småland och
Vester-götland kallades till Stockholm for att sändas öfver till Finlaud, anstalter
vidtogos för att få värfvadt folk från Skotland och Tyskland, till Danmark
afgingo sändebud med framställning om hjelp mot moskoviten och med
uppdrag att framhålla den fara, som från Ryssland hotade ej blott Sverige, utan
ock dess grannar. Moskovitens sträfvan vore nämligen, »att han sådan
mo-narchia, makt och välde kunde bekomma här i Europa, som turken med sitt
tyranni hade fått i Asien och Afrika, hvilket ville blifva alla kristna herrar
och regenter, städer och landskap kring om hela Östersjön en oforvinnelig
skada och förderf, hvar de icke ville i tid tänka på detta hans föreliafvaude
allvarligen att förekomma». Till England afgick en beskickning med
anhållan, att drottningen skulle förbjuda sina undersåtar den handel, ’som de
1553 öfver Arkangel öppnat med Ryssland. Från Polen hoppades konungen
ännu på något understöd, och de underrättelser han erhöll om Ivans strider
med Astrakan väckte hos honom tankar på att i detta afliigsna land kunna
skaffa tsaren fullt upp att göra.
Lyckligtvis visade sig alla dessa åtgärder öfverflödiga. I september
1556-kom mäster Knut från storfursten; »och ändock han något skarpt och trotsigt
konung Gustaf tillskref, såsom de ryssar alltid pläga göra», förklarade han
sin beuägenhet for fred och begärde, att fullmäktiga svenska sändebud skulle
infinna sig i Moskva i böljan af december. Till sändebud utsåg konung
Gustaf herr Sten Eriksson (Lejonhufvud) till Gräfsnäs, erkebiskop Lars,
biskopen i Åbo Mikael Agricola, Bengt Gylta till Påtorp ocli Knut Knutsson
till Okna jemte sekreteraren Olof Larsson. Som de i början af december ej
kommit längre äu till Viborg, begärdes och erhölls uppskof med fredsmötet
till början på följande år. I slutet af februari 1557 anlände de till Moskva, och
i slutet af mars slöts fredstraktateu af’ innehåll, att freden, såsom 1537
blifvit bestämdt, skulle hållas till den 25 mars 1597. Två år efter traktatens
afslutning, den 20 juli 1559, skulle ett möte hållas till gränsens reglering
och dervid bestämmelserna i nöteborgsfördraget 1323 läggas till grund.
Enligt detta fördrag skulle svenska gränsen hafva måst flyttas tillbaka, hvilket
ej var konung Gustafs mening: han höll nu såsom förut på, att den sedan
slutet af 1300-talet häfdvunua gränsen skulle bibehållas. Det kom honom
derför väl till pass, att han vid denna tid lärde känna en falsk redaktion af
nämda traktat, ty der funnos för svenskarne fördelaktigare bestämmelser.
Han ålade också de sändebud som 1559 afsändes att hålla sig vid detta
bref, som han tydligen trodde vara äkta, ehuru af senare datum än
nöte-borgstraktaten. I följd af hinder från ryska sidan kom emellertid det
beramade mötet ej under hans tid till stånd.
Under konung Gustafs sista år inträffade händelser, som införde ett nytt
element i förhållandet mellan Sverige och dess graunar i öster och vester
och som gåfvo sjelfva uppslaget till den utveckling, hvarom de nordiska
rikenas historia under de närmast följande århundradena har att berätta. Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
