- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
211

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nalkades, då den gamla livländska ordensstaten skulle skänka sin gärd
åt förgängelsen. Organiserad på ett sätt, som tycktes särskildt egnadt att
föda och nära en förderflig tvedrägt, söndersliten af inre strider, som födts
uära nog samtidigt med honom sjelf, fann denna katolska medeltidsstat i den
inbrytande reformationen en makt, som omstörtade sjelfva de grundvalar på
hvilka han var bygd. I följd liäraf och genom ett tygellöst sedeförderf ur
stånd att med egen styrka möta ett fiendtligt anfall, saknade han äfven
hvarje utsigt att erhålla understöd utifrån. Den preussiska ordensprovinsens
upphäfvande och den siste tyske högmästarens förvandling till ärftlig hertig
af Preussen (1525) hade beröfvat honom det stöd, som föreningen med tyska
orden förr kunnat erbjuda. »Kejsaren och riket brukade äfven den tiden
endast genom protester åtaga sig de aflägsna landsdelars sak som för dem
gingo förlorade.» Den förr så
mäktiga hansan hade förlorat sitt forna
inflytande, och det som hon hade
qvar kunde i följd af den rådande
afimden mellan de vendiska och
livländska städerna ej komma
ordenslandet till godo. Rundt omkring den
tnurkna ordensstaten med dess mot
hvarandra vfiendtliga eller af
hvarandra oberoende biskopar,
ordensiuä-stare, riddare och städer funuos
endast rofgiriga grannar, af hvilka
mera ondt än godt kunde väntas.

Det behöfdes endast en stöt utifrån,
för att ordens hela välde skulle störta
tillsammans.

Denna stöt kom, då det länge
hotande kriget med Ryssland utbröt
1558. Tsarens tygellösa horder
öfver-svämmade landet, togo Narva och
Dorpat och hotade allt med fullkomlig förstörelse. Åt alla håll såg den så godt
som värnlöse ordensmästaren sig om efter hjelp, och hans blickar folio äfven på
Sverige. Han vände sig dock ej till konungen sjelf, utan till hans son Johan,
hertig i Finland, ung, oerfaren och ärelysten. Denne röjde också god lust
att genom inblandning i de livländska sakerna få tillfälle att utvidga sina
besittningar och sin verksamhetskrets, men faderns bestämda förbud höll
honom ännu tillbaka. I stället vände sig biträdande ordensmästaren Gotthard von
Kettler 1559 omedelbart till konung Gustaf med begäran om en
penningsumma som lån mot pant af ett eller ett par slott. Konungen var till en
början ej obenägen härför, men fann dock snart försigtigheten bjuda att ej
på detta sätt inblanda sig i striden. Han ansåg i stället sitt rikes säkerhet
fordra, att han gjorde hvad han kunde för att hindra ordensstatens upplösning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free