Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det yttre framträdde den dock för öfrigt ej under synnerligen andra former än
forut. En väsentlig skilnad var väl den, att han ej inskränktes af
bestämmelserna i någon sådan försäkran som medeltidens regenter plägat afgifva; men
konungaeden i landslagen var i hufvudsak oförändrad, och styrelsens former
voro det i allmänhet äfven. Rådet fans fortfarande — visserligen med
förändrad organisation, ty biskoparne sutto ej vidare der, och rådet hade 1527
öfverlemnat åt konungen att bestämma dess medlemmars antal — men det
hördes ofta och — om man undantager frågor om förläningars bortgifvande
— till stor del i samma ärenden som förut, ehuru det väl var konungens
vilja som dikterade dess yttranden. Såsom under medeltiden voro dess
medlemmar spridda i landsorterna och sammankallades endast i vigtigare fall,
men behofvet af att de ständigt funnos vid konungens sida visade sig känbart
och föranledde ett och annat försök att afhjelpa bristen. Så bestämdes 1527,
att en del af rådet skulle en månad i sänder omgifva konungens person, och
möjligen var det omkring 1540 konungens mening att gifva detsamma såsom
hans »konungsliga regementsråd» en fastare form och dermed en
möjlighet till sjelfständig verksamhet som det förut saknat; men om denna plan
funnits, så fick den ej större varaktighet än det försök att inrätta
»regementen» såsom kollegialstyrelser i provinserna, hvarom den förut nämda
»rege-mentsfonnen» för Vestergötlaud bär vitne. Att det gamla tillståndet fortfor
synes af en bestämmelse i rådslaget från riksdagen 1544, der det heter: »På
det kunglig majestät, vår nådigste herre, icke skall dagligen med många
ärenden och geschäfter blifva beladen och bekymrad, är berådslaget och för godt
ansedt, att alltid och allestädes skola två utaf riksens råd följa hans kungliga
majestät efter en hel månad igenom.» Att denna bestämmelse ej noga följdes
är säkert; 1549 klagar konungeu, att ingen af rådet är hos honom, så att
han sjelf måste beställa allt; och ännu det sista året af hans regering fann
man behöfligt att upprepa stadgandet om, att ständigt någon af rådet skulle
vara närvarande hos konungen, för att vara bebjelplig vid in- och utländska
sakers expedierande. Samma behof var det ock som 1557 föranledt
bestämmelsen, att sex goda män skulle utnämnas till konungens »hofråd», för att
skiftevis trenne i sänder vara hos honom tillstädes under tre månaders tid,
biträda i kansliet ocli kammaren och afgöra sådana ärenden, som konungen
täcktes vilja vara förskonad ifrån.
I dessa båda verk som nämdes, kansliet och kammaren, ser man första
uppränningen till den organisation af den centrala förvaltningen, som under
1600-talet blef utmärkande för Sverige. I det först nämda märkes dock
ännu intet spår till kollegial organisation: det var i hufvudsak detsamma
som det varit under medeltiden, endast med den skilnaden att
regerings-ärendenas förökande medfört personalens mångdubblande och verkets delning
i ett svenskt och ett tyskt kansli. Kammaren åter, som under konung
Gustafs första år sammanföll med kansliet, men hvars ärenden på 1530-talet
* 1
derifrån skildes, blef omkring 1540 ett verk med kollegial sammansättning
och med en verkningskrets, som i någon mån var oberoende af konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
