Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständiga personliga ingripande. Den skalle enligt ett radslag af 1541 utgoras
af fyra kammarråd, hvilka jemte kammarmästaren eller, såsom han också
kallas, öfverste räknemästaren och i närvaro af två »regementsråd» skulle
mottaga fogdames alla räkenskaper, samt mottaga och qvittera de inkommande
penningmedlen, som af dem skulle lemnas till konungen, hvartill kom en
viss rätt att i konungens ställe utfärda föreskrifter till fogdar och andra, som
i första hand hade uppbörden oin händer. Under kammarråden, som voro
förnämliga män, någon gång riksråd, funnos kamrerare, kammarskrifvare och
andra. Det var ej sagdt att verket alltid skulle hafva sin plats i
Stockholm, ehuru detta för det mesta var händelsen.
Om, såsom ofvan är visadt, åtskilligt brast i sjelfständigheten hos det
centrala verk, som af konung Gustaf upprättades såsom en mellanlänk mellan den
kungliga regeringsmakten och de lägre organen för den finansiela förvaltningen,
så saknades för öfriga styrelsegrenar ett dylikt verk helt och hållet, och ej nog
dermed: det fans der knapt en mellanlänk mellan konungen och dem, som i
sista hand skulle utföra hans befallningar. Konung Gustaf har försökt att
organisera en dylik mellanmyndighet, ehuru ej central, utan provinsiel, då han,
såsom synes af »regementsformen» för Vestergötland af 1540, sökt såsom
högsta myndighet inom landskapets lagskipning och förvaltning insätta ett
kollegium af dess mest betydande män. Försöket misslyckades till en del på
grund af den utländska färg det erhöll, ehuru det visserligen icke saknade
förutsättningar i gamla, rent inhemska förhållanden. Det synes nämligen
varit meningen att åt en fast organiserad provinsiel kollegialstyrelse anförtro
den makt att döma konungs dom och den uppsigt öfver de lägre
förvaltningsorganen, som förut delvis utöfvats af riksråden i landsändarna och hvad den
senare angår äfven af höfvidsmänneu på slotten. Dessa provinsiela magnater
blefvo sedermera såsom förut den enda mellanmyndigheten mellan konungen
och fogdarne, en myndighet som öfver allt var ofullständig och på många
ställen alldeles saknades. Hela förvaltningen var fortfarande till formen
densamma som den varit under medeltiden, den sköttes af redovisande fogdar
af lägre börd eller af högättade herrar, hvilka så de ena som de andra
mot-togo befallningar och uppdrag omedelbart af konungen; skilnaden var den,
att den del af riket som sköttes af redovisningsskyldiga fogdar var vida större,
fogdarne till antalet vida flere än förut och att de länsinnehafvande herrarne
voro vida mera beroende af konungen än de under medeltiden varit. De voro
nu liksom fogdarne konungens underdåniga tjenare, med skyldigheter som de
strängt tillhöllos att fullgöra vid risk att eljest förlora sina län, mottogo
föreskrifter om sitt görande och låtande af konungen och skilja sig endast
deri från fogdarne, att deras län äro större, att redovisningsskyldigheten för
det mesta är ersatt af skyldigheten att erlägga afgift eller utgöra rusttjenst,
och att konungen ej i de minsta detaljer ingriper i deras förvaltning.
Då konungen ej skydde att utsträcka sin makt utöfver alla samhällslifvets
områden och taga så individer som kommuner under sitt förmynderskap, är det
klart, att fogdarne såsom hans organ skulle erhålla en mycket omfattande myn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
