Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kunde. Frälsets tjenst fans foresk ri fven i lagen, men om dess storlek
stod der intet, och den hade också utgjorts mycket oregelbundet. Det samma
var förhållandet med den tjenst innehafvarne af förläningarna skulle utgöra:
i förläningsbrefven plägade aldrig intagas, huru många hästar och karlar skulle
uppsättas, endast att innehafvaren skulle göra riket tjenst. Häri gjorde
konung Gustaf en förändring, i det han genomförde principen, att tjensten
skulle utgöras i förhållande till inkomsten. Redan ett par år efter sedan
han mottagit kronan, började han tillämpa denna grundsats och slöt i
öf-verensstämmelse dermed öfverenskommelser med så frälsemän som förlänings-
innehafvare. Då myntets och varornas värde med tiden undergick förändring,
måste dessa öfverenskommelser tid efter annan förnyas och vilkoren jemkas;
den sista slöts 1559 och är förut nämd. Det var ej blott ryttare, utan äfven
krigare till fots, som de tjenstskyldige under konung Gustafs tid uppsatte;
men sist nämda år fordrar han, att frälset skulle uppsätta endast ryttare,
iy derpå låge största vigteii.
Hvad riksföreståndarne förutom rusttjensten hufvudsakligen haft att lita
till, var allmänt uppbåd af allmogen. Detta hade ock varit det medel
Gustaf sjelf under befrielsekriget användt, men han hade också då fatt
erfarenhet om, att allmogeskarorna, om de äfven kunde erbjuda god hjelp for
ögonblicket, ej för ett längre fortsatt krig voro något att synnerligen lita
till. Då sånings- eller skördetiden kom, måste de hem, och om de äfven da
ersattes af andra, voro dessa oöfvade och sålunda föga användbara. Han
måste derför, såsom förut är nämdt, redan vid böljan af sin bana skaffa
värfvadt folk utifrån, och i den mån de förbättrade finansiela förhållandena
lemnade honom tillfälle dertill, sträfvade han sedermera att på den vägen &
en stående krigsmakt. Bland utländska ryttare och knektar som togos i hans
tjenst voro de fiesta tyskar; äfven inhemskt folk värfvades, och under senare
delen af hans regering företrädesvis. Den styrka han sålunda erhöll utgjorde
enligt hans egen uppgift 1542 4000 till 6000 man; den ökades sedermera,
men under ryska kriget klagar han dock, att han mot ryssames stora styrka
ej hade mera än 6 000 till 7 000 knektar att använda. Detta var dock endast
den styrka, som vid tillfället fans till hands; ty man vet, att det af konungen
underhållna svenska krigsfolket 1557 utgjorde 1379 ryttare och 12 934
knektar, det tyska 296 ryttare och 549 knektar. I reserv fans ännu uppbåd af
allmogen: enligt beslutet af 1544 skulle hvar femte eller sjette man i nödfall
gå ut och, om högsta nöd kräfde, livaije vapenför man.
Att allmogen således endast i yttersta nöd och till försvar för hus och
liem skulle anlitas och ej såsom förut behöfde gå i »utresor och härfärder
med matsäcken på ryggen ifrån hustrur, barn, gods och gårdar och gifva sig
i stor lifsfarlighet, krig och örlig mot de ryssar och andra’ riksens fiender»,
var en sak, som konungen ej försummade att framhålla, då han af bönderne
kräfde större afgifter, än de förr varit vana att utgöra. Den läte sig ej
betala med »sämjebref», denna hop af ryttare och knektar, som han riket till
godo med stor kostnad dagligen måste hålla. Underhållet bestod till större
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
