- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
234

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid varden af sina många gårdar, åt hvilka ban som bekant egnade
synnerlig omsorg.

Lika som handeln och jordbruket, så sökte konung Gustaf äfven främja
utvecklingen af öfriga näringar, och särskildt egnade han sin uppmärksamhet
åt bergsbruket. För att uppdrifva jern tillverkningen förbjöds utförsel af
malm, och äfven utförseln af jern i den ofullkomliga form, som är känd
under namnet »osmund», sökte konungen mi aska genom att arbeta för ökad
tillverkning af stangjern. Han införskref flere gånger smeder från Tyskland,
uppmuntrade sina undersåtar att anlägga stångjernssmedjor och sökte genom
förmaningar och straffbestämmelser förmå dem att åt tillverkningen egna
sådan omsorg, att jernet utomlands kunde vinna afsättning. Att döma af
utförsellistorna för Stockholm kröntes också hans bemödanden med framgång;
af det jera som från denna hamn utfördes utgjorde stangjernet 1549 endast
en sjuttondedel, 1559 och 1560 åter omkring en tiondedel.
Koppartillverkningen var under konung Gustafs tid ej betydande. Val skrifver konungen
1554, att brytningen vid Garpenberg »hafver ett godt gagn med sig»; men
om rikets förnämsta grufva, vid Stora kopparberget, heter det samma år,
att den »riket och meniga bergslaget till ingen ringa skada och förderf om
intet är och med vatten uppfyld en lång tid legat hafver»; och äfven vid
Åtvidaberg låg arbetet under en del af konung Gustafs tid nere. Bättre stod
det till med silfvertillverkningen: Sala silfvergrufva var ännu i blomstrande
skick och lemnade ett år nära 22 000 marker.

For näringarnas blomstring måste naturligtvis ett utveckladt kommu*
nikationsväsen vara af stor vigt. Konung Gustaf var ej heller blind
härför. Redan strax i böijan af sin regering rådplägade han med Hans Brask
om gräfning af en kanal för att förbinda sjön Roxen med den vid denna
tid ej obetydliga handelsstaden Söderköping, och ännu 1544 ger han
befallning om åtgärder för att sätta denna plan i verket. Sannolikt var han ej
heller främmande för Hans Brasks tanke på en förbindelseled mellan Vettern
och Venern, och man vet att han sökt åvägabringa den förbindelse mellan
norra Roslagen och Stockholm, som i vårt århundrade blifvit åvägabragt
genom Väddö kanal. De många andra omsorger, som upptogo konungens
tankar och krafter, hindrade dock dessa planer att nå fullbordan. Något
mera uträttades för förbättringen af de ännu ytterst bristfälliga
kommunikationerna till lands. Dels ur synpunkten af hvad som var behöfligt för att
något så när lätt kunna sammandraga trupper i händelse af fiendtligt anfall,
dels till lättande af uppsigten öfver handeln sörjde han för iståndsättande och
vidmakthållande af större allmänna landsvägar i södra Sverige: så väl vid
riksdagen 1544 som vid rådsmötet i Vadstena 1559 fattades härom beslut.

Om den kraft och det nit, hvarmed konung Gustaf vårdade sig om allt,
som rörde Sveriges utveckling i materielt afseende, bära hans handlingar
tillräckliga vitnesbörd. Deremot hafva röster så från hans egna dagar som från
en senare tid mot honom riktat den anklagelsen, att han allt för litet vårdat
sig om den andliga odlingens sak. Och man kan ej neka, att anklagel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free