Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anse det betänkligt att lemna vården af ett svenskt universitet åt uteslutande
utländska män. En utväg fans dock, nämligen att underhålla svenska
ynglingar vid främmande universitet och låta dem der inhemta de kunskaper,
som kunde göra dem tjenliga att i sitt fosterland blifva bildningens målsmän.
Man finner också att konung Gustaf tillgripit denna utväg: från så väl
början som slutet af hans regering har man exempel på, att han gifvit
antingen inkomsterna af prebenden eller anslag af tionden till underhåll åt
svenska studenter utomlands; men dels var underhållet för obetydligt, för att
de skulle kunnat stanna ute någon längre tid, dels var antalet af personer som
utsändes allt för ringa, och det minskades i stället för att ökas under
konungens sista år. Det var också vid slutet af hans regering en sådan brist på
personer, som kunde göra anspråk på högre bildning i Sverige, att en
samtida kunde derom yttra: »Utaf hela presterskapet eller kyrkans förmän vet
jag icke namngifva tio, hvilka jag med rätta må kalla eller tillägga den
heder vara docti, högförståndiga eller stadiga män.»
Förklaringen till det ringa intresse, som konung Gustaf visade
främjandet af den lärda bildningen, är sannolikt att söka deri, att han förnämligast
hade öga for hvad som kunde tjena rent praktiska syften: prester som kunde
predika Guds ord för folket, personer kunniga i att skrifva och räkna och
derför tjenliga att användas inom den vidlyftiga förvaltningen, detta var hvad
han ansåg Sveriges rike behöfva, och till omsorgen om, hvad som omedelbart
kunde tjena att bilda dylika verktyg, inskränkte sig derför i hufvudsak hans
sträfvan för bildningsväsendet i Sverige. Men äfven detta mål sökte han vinna
för så billigt pris som möjligt var: under de sista åren inskränkte han till och
med det sparsamma anslag, som förut utgått till skolornas underhåll. Han
fick sjelf erfara följderna af denna njugghet och denna brist på blick för
nödvändigheten af skickliga lärare såsom skolornas stöd: året före sin död
fann han sig föranlåten att till biskoparne och ordinarierne utförda ett ytterst
skarpt bref, hvari han säger att de personer, som utgå från skolstugorna för
att inträda i rikets tjenst, »äro till slika högvigtiga saker fast mindre
tjenliga än en, som kan duga till perlstickare eller blifva en guldväfvare; så att
I och skolmästaren, som härmed hjelpa och främja skullen, utleten de
slem-maste, som uti hela hopen finnas kunna, nämligen icke annat än drinkare
och ölehundar, lösaktiga och plumpa bänglar, som bättre tjenade gå vid
plogen och en trädesstock än uti riksens höga och vårdande saker brukade
blifva». Konungens omdöme suppleras på ett märkligt sätt af den samtida
hvars ord vi nyss anfört: »Det är söijandes, säger han, att der hafves ingen
akt på skolorna eller kyrkorna, så att till befruktandes vara vill, att en slem
barbaries inom få år hela riket varder öfvergångande och den menige man
blir oförsörjd med skickliga och trogna pastores och själavårdare»; och med
tanken på hvad konung Gustaf i sina bref till allmogen plägade framhålla
såsom påtagliga bevis på sin omsorg om Sveriges rike, tillfogar han de
varnande orden: »sannerligen, det myckna församlade guld och silfver,
krigsrustningar, skepp, bössor, värjor och befästningar blifva dem som dem ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
