Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oron 1525 haft skäl att misstänka henne, så finner man efter dessa
orolig-heters slut intet, som skulle kunna gifva anledning att tro, att ej ett godt
förhållande var rådande mellan honom och henne, som en gång var bestämd
att blifva Sveriges drottning. Fru Kristina framträder ej vidare i det
offentliga lifvet; hon synes hafva uteslutande egnat sig åt de pligter, som ålågo
heune såsom maka och moder. I hvilka tänkesätt hon uppfostrade sina barn,
framgår bäst af den hållning hennes andre son Svante intog, då frestelsen
att med hjelp af konung Gustafs fiender vinna faderns plats under grefve-
fejden och dackefejden nalkades äfven honom. Konung
Gustafs stämning gent emot fru Kristina åter finner man
ådagalagd i det hjertliga sätt, hvarpå han hos hennes söner
uttryckte sitt deltagande i deras sorg öfver hennes bortgång,
och hennes son Svante Sture använde han med förtroende
i vigtiga värf: 1537 gaf han honom Stegeborgs slott och
län, som 1543 utbyttes mot Leckö, och året derpå namnes
Svante som riksråd. Äfven fru Kristinas son med Johan
Turesson, Gustaf Johansson (tre rosor), tillhörde under
konungens sista år antalet af hans rådgifvare. I allmänhet
var det män, hvilka genom slägtskap stodo honom nära,
som konung Gustaf mest använde och bäst trodde: Svante
Sture och Gustaf Johansson voro hans kusiner, den förre
tillika hans svåger; det senare var äfven förhållandet med
Sten Eriksson (Lejonhufvud), som 1540 nämnes såsom
riksråd och från 1546 var innehafvare af Jönköpings län; så ock
med riksrådet Gustaf Olsson (Stenbock), hvilken 1552 blef
konungens svärfader. Han var en af Gustafs mest anlitade
män, användes under 1530-talet i flere utländska
beskickningar, fick 1540 det stora och vigtiga Elfsborgs län och
blef samma år ståthållare i Vestergötland, då den förut
nämda regementsformen for detta landskap skulle träda i
kraft. Eu af hans döttrar blef gift med konung Gustafs
systerson Per Brahe. Denne hörde till det slagte, som
växt upp under konung Gustafs tid och hvars
verksamhet tillhörde den senare delen af hans regering. Dit
73. Gnstaf Ls väija. hörde ock Axel Eriksson (Bjelke), Karl Holgersson
och Göran Holgersson (Gera), alla lika som Per Brahe
medlemmar af rådet.
På sin ålderdom kunde konung Gustaf påräkna hjelp af sina söner.
Den äldste bland dem var Erik, född 1533, af Katarina af
Sachsen-Lauenburg, som 1531 blifvit förenad med konung Gustaf i ett äktenskap, hvilket
hvarken blef långt eller lyckligt. Så mycket mera lyckosamt var Gustafs
giftermål med Margareta Eriks4otter (Lejonhufvud), ingånget jemt ett
år efter den första gemålens död. Tio barn blefvo frukten deraf, fem söner
och fem döttrar, af hvilka dock blott de senare och tre söner, Johan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
