Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91, Minnespenning ofver konung Gustaf I:s död och hegrafning.
Med Erik XIV:» valspråk: Deut dat cui tull (Gud
gifver åt hvem han vill).
skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välskapad mun, röda läppar, välfar-
gadt* ansigte, blommor på
kinderna, en rödbrun kropp
och hel utöfver all sin
lekamen, så ätt man icke kunde
der finna en fläck, der man
kunde sätta en nålsudd uppå,
vackra händer passeligen
stora, temligen armstark, fyllig
kropp och smala ben, tunna
vackra skickliga fotter och
om all sin kropp väl skickad
och proportionerad, som
någon målare bäst hade
kun-nat måla honom af.» »Till naturen och komplexionen, säger] samma vitne,
var han en kolerisk sanguineus; när han eljest var obekymrad och oförtör-
nad, var han en ljuflig
och lustig herre och lätt
att umgå med både i
svar och tal; och aldrig
voro der så många
personer inne hos honom på
salen, att han icke visste
foga sig i svar och tal
med hvar och en.» Lärd
var han icke, -men han
hade af naturen ett klart
och ljust förstånd, ett
ovanligt godt minne och
en underbar förmåga att
satta sig in i allt. »Han
var ock mycket
gudfruk-tig» och i sina seder
oförvitlig.
För öfrigt torde hans
karakter framgå af hvad
förut om hans
handlingar meddelats. Af
naturen häftig, blef han
genom
omständigheterna misstänksam, och
hans kraft urartade ej
sällan till hänsynslöshet.
Men hvilka hans fel, hvilka hans förtjenster må hafva varit: det var åt
92. Konang Gustaf Ls grafv&rd i Upsala domkyrka.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
